charly
Skör
2 mar 2013 09:51Det är en liten och fånig sak, men det utlöser en kväll av tårar och desperation, och jag vet inte, jag börjar få svårt ihop mig själv.
Han är i alla fall fortfarande här, med sina armar och sin röst, och håller ihop mig när jag inte kan. Än så länge, men hur länge?