charly
Tangled up in blue
25 mar 2009 19:57Jag tror inte att jag insåg hur svårt det skulle vara att hitta motivationen igen. När drömmen dog, då trodde jag ändå att jag skulle kunna hitta en ny dröm, något nytt att satsa mot. Jag trodde att jag skulle kunna fortsätta, men det är svårt, så jävla svårt.
Jag glider. Orken är så tung att mana fram. Det jag har nu, det är inget mål. Det är inget verkligt. Det är bara väntan på tomheten.
I januari kommer jag ha en examen som inte är värd pappret den är skriven på. Vad finns sedan? Förmodligen ren misär. Inga jobb, inga pengar, ingen kärlek. I januari kommer livet att vara över. Då kommer jag att vara ensam och fullkomligt jävla körd.
Vi diskuterar lösningar, men sanningen är att inga lösningar finns. Jag har sagt åt honom att vi borde börja leta efter varsin bostad. Han ser så ledsen ut, men han säger inte emot mig. Jag tror att han börjar inse att det är lönlöst.
Dylan var på bra humör i Globen i alla fall. Måndagskvällen var ren lycka. Desolation Row OCH One more cup of coffee! Mumma. Och Highway 61 revisited. Jag var lite hög efter konserten.
(Ljusglimtarna är alltför få. Tyvärr.)