charly
Where the spirit never dies
23 jan 2009 13:53Såret ömmar, det stramar i stygnen, men jag känner mig ändå löjligt nöjd med mig själv. Igår skar de bort Skumma Födelsemärket, på ungefär fem minuter. Snabba ryck! Darlingen var med och höll om mig med blicken, och än inte med armarna. Han är bra. Skönt att få det gjort. Nu väntar bara tre-fyra veckor av ovisshet innan jag får veta om det var något läskigt. Tråkigt nog tycks praxis vara att om analysen inte visar något just läskigt, så får man heller inte något besked. ”Hör du inget, så är det lugnt,” muttrade läkaren innan han hastade iväg för att sätta kniven i någon annan stackare.
Ah, well, det är väl okey. Fast jag anar att jag kommer att rycka till lite extra när telefonen ringer framöver.
I övrigt är mitt hår långt (längre i alla fall) och fint och lockigt. Kanske är mina korthåriga dagar över, i alla fall för den här gången. Jag har hunnit glömma hur lockigt det är när det får fritt spelrum. Det är som ett eget väsen, bortom min kontroll. Jag gillar det, faktiskt.
Jag minns när jag klippte av mig håret förra gången, på sensommaren 2005. Jag hade kommit tillbaka till Sverige efter ett år i USA, blivit brutalt dumpad av the love of my life (så långt i alla fall...) och bestämt mig för att flytta till Uppsala. Håret hängde en bra bit ner på ryggen när jag bestämde mig för att kapa det. Sedan dess har det varit kort, mycket kort. Nu, när jag ser mig i spegeln, inser jag att mitt ansikte ser rundare, mjukare ut omgivet av lockar. När håret är kort ser jag så hård och kantig ut. Jag ogillar att vara pretentiös i överkant, men om man var lagd åt det hållet skulle man kunna flumma om att jag har börjat mjukna nu, efter de här hårda, kantiga åren. Att lockarna börjar synas igen, nu när jag inte behöver dölja dem längre. På samma sätt som mina känslor, mitt mående.
(Gud, det där blev nästan pinsamt Dr. Phil-artat. Vad är det med mig?)
Jag skulle gå ut och dricka öl i onsdags, men tackade nej utan egentlig anledning. Ingen lust bara. Inte likt mig. Det oroar mig, men bara en aning.
Nu ska jag snart ta fredag, och jag och sambon ska promenera ner på stan en sväng. Sambon är för övrigt KLAR med sin uppsats, så nu saknas bara några små kurser innan han är KLAR med sin examen. Duktiga, fina älsklingen! You go, boyfriend!
(Idag mår jag bra.)
