charly
Under kniven
14 jan 2009 22:02Fem över åtta i morse sminkade jag mig framför spegeln i badrummet. Sedan grät jag så mascaran rann nerför kinderna. Efter det gav jag fan i sminket och gav mig ut i världen. Hela dagen har jag suttit i en iskall datasal på universitetet och känt mig blek och genomskinlig, på mer än ett sätt.
Wagner går varv på varv i mina hörlurar, världen går under om och om igen. Ibland är det så vackert att jag får gåshud, och då vill jag gråta igen, men det gör jag inte.
Nästa vecka ska de skära i mig. Läkaren trodde inte att fläcken var farlig, men det säger de väl till alla. Hur som helst tyckte han att det var bästa att ta bort den och göra prover för att vara på den säkra sidan. Jag tycker inte om det här. Jag tycker verkligen inte om det här.
Det är förmodligen ingenting farligt, men jag är orolig. Riktigt orolig.
(Jävla vekling.)
Jag avskyr att det här gör mig rädd.
Men från från TV:n läser Bruno K. Öijer sina dikter med sådan frenesi att gåshuden kommer tillbaka. Hans ord, ord som jag önskar var mina egna. Den gör mig lycklig, den där gåshuden.