charly
Baby, please stop crying
4 jan 2009 20:52Så, man tar sig slutligen (efter ca en månads tjat från sambon) samman och ringer till vårdcentralen för att boka en tid för kontroll av Skumma Födelsemärket. Och då håller de på att göra om bokningssystemet och ber mig ringa efter trettonhelgen, eftersom det bara har tider för nästa vecka och någon akuttid behöver jag ju inte. Jävla skit! Här försöker man, men inte då. Nu måste jag upparbeta energi igen på onsdag, och ringa en gång till. Helvete.
(Bara för hans skull, for what it´s worth.)
Idag mår jag illa. Matt och trött, utan anledning. Om det inte vore för att jag hade mens skulle jag nervöst börja fundera på graviditet, nu kan jag i alla fall vara lugn på den fronten. Men illa mår jag, lik förbannat.
Tränat har jag i alla fall gjort, motionscykel och styrka, om än inte särskilt länge. Och härom dagen anmälde jag mig till ett nytt halvmarathon! I Berlin, i början av april. Så nu blir det hårdträning. Hade för avsikt att inleda förberedelserna idag, men nästan 14 minusgrader på termometern hejdade dessa planer. Lugninflammation är inte den bästa uppladdningen för halvmara. Fick bli jävla gymmet istället. Inte det samma, kan jag säga. Men bättre än inget.
Sambon är också anmäld. Jag antar att det säger någonting om oss att vi planerar löptävlingar tillsammans för att hålla ihop relationen. Jag vet inte riktigt vad det säger, men jag tror inte att det är sämre än mycket annat.
Dessutom ska vi se Dylan också! I Globen, 23:e mars. Storartat. Bob, liksom.
Vi kanske inte är helt dödsdömda, han och jag. Jag vet inte. Ibland, när jag har kraft, försöker jag tro på oss. När jag saknar kraft, då finns inget hopp.
