30 aug 2008 22:16
Attraktion är en underlig sak. Det finns en man, J, även känd som Pipmannen, okey? En man, som inte är min sambo, som ”bara” är min vän, och som jag finner enormt attraktiv.
Vi var kursare en termin för några år sedan, han är snygg som bara helvete och trevlig som få. Vi har alltid haft ett intressant förhållande: från bekanta till kompisar till vänner till nära vänner. Och vi har alltid, alltid flirtat. Skamlöst. Och det har aldrig, aldrig lett till någonting. Ingenting, inte ens fyllehångel. Det har aldrig passat: när jag var singel hade han tjej, och när det tog slut hade jag träffat P, och var inte intresserad.
Och så nu: Ett sms, han är tillbaka i stan efter åtta månader utomlands, och vill träffas. Och jag vill träffas. Så vi ses på torsdagskvällen, tar en öl, burgare, går vidare till en överfull bar, dricker fler öl. Pratar, skämtar, skrattar, flirtar. Och han är så sjukt trevlig, och så sjukt fin, så jag vill (eller inte) bara glömma att jag är sambo, att jag har en pojkvän som jag älskar och som älskar mig.
Missförstå mig inte. Jag skulle aldrig vara otrogen mot P. (Också en klyscha, någonting man säger utan att egentligen mena det. Okey, jag omformulerar: så länge jag känner för honom som jag gör nu, skulle jag aldrig vara otrogen. Jag skulle inte kunna förmå mig att såra honom, att göra honom så illa som jag vet att det skulle göra honom. Därmed inte sagt att jag håller med honom.) Vad jag försöker få fram är att det förundrar mig att jag känner en sådan förbannad dragning till J. Jag inbillade mig ändå på något vis att den skulle ha ”gått över” nu när jag har P.
Jag flummar. Jag vet inte vart jag försöker komma. Det är lördagskväll, jag lägger ett jättestort pussel på vardagsrumsgolvet och äter syndigt goda brownies. Sambon är på krogen med grabbarna. Igår var en historisk dag i mitt liv, och i vårt liv tillsammans. Det ska jag skriva om en annan gång, när resultatet av den historiska dagen ger resultat.
Annars mäter jag upp löprundor på nätet och pratar kilometertider med min far. Om en vecka går startskottet för mitt livs andra halvmaraton. Håll tummarna nästa lördag!