charly

Löpning, ensamheten och beroendets förbannelse

21 jul 2008 21:27
Igår sprang jag en hel mil! Pah, säger några av er kanske, bara en mil, men det skiter jag i, för jag är faktiskt våldsamt imponerad av mig själv. Min träning har verkligen gett resultat, och det är så jävla skönt. Ingen tid som direkt var något att skriva hem om, men inte heller så illa som jag fruktade och, ännu viktigare, jag sprang hela vägen! I´m the best!

Okey, nog med skryt...

Jag är gräsänka i två dagar, sedan ansluter jag mig till darlingen som redan är i Huvudstaden och vaktar lägenhet. Ska bli trevligt att komma hemifrån ett par dagar, känns som om jag behöver lite luftombyte. På söndag ska vi dessutom träffa mina föräldrar en snabbis (teater och middag) innan de åker till USA på måndagen. Min högt ärade mor fyller 50 i september och därför ska de cruisa omkring längs västkusten i Staterna två veckor. Släktingar i Seattle, Shakespeare i Oregon, maraton i San Fransisco är bara några hållpunkter, och ja, jag är avundssjuk.

(Jag vill också resa.)

Insåg i helgen att jag är osunt beroende av min sambo, vilket ledde till en mindre kris. Precis det som jag ville undvika, så är det nu. Jag hatar att jag behöver honom så vansinnigt mycket. Jag hatar att vara så förbannat svag.

Äh, det här är nog en väg som jag inte ska ge mig in på idag. Inte ikväll, när jag är ensam hemma.

Bra så.