charly

The sun will always shine

24 apr 2008 11:19
Ibland slår det mig hur mycket allt det här är värt. Att ha någon, en annan människa som älskar en. Som älskar MIG. Han vill ha mig, även om jag har absurt svårt att tro på det. Han vill ha mig. Han älskar mig. Faktiskt.

Och han visar det på tusen sätt.

Han får mig att ringa det där samtalet som jag har skjutit upp så länge, boka den där tiden hos gynekologen, byta de där p-pillren som ger för mycket biverkningar och för instabilt humör, och han följer med mig dit, kramar min hand, hjälper mig.
Han hämtar en chokladbit åt mig när jag ligger i badet.
Han lyssnar på mig när jag pratar, pratar, pratar om allt det som är svårt.
Han håller om mig när jag gråter.
Han förför mig i hallen när jag är på väg till skolan.
Han tar min hand över köksbordet och ler mot mig.

Och han är där, alltid, vad som än händer. Hos mig. Och älskar.

Och det slår mig hur gott jag mår av hans beundrande blickar, av hans omsorger, av hans kärlek

Snart är det ett år sedan vi träffades. Jag trodde aldrig att det skulle bli så här. Så här ljuvligt.

"I don´t have to be no doctor, babe,
To see that you´re madly in love."

Dylan, så klart.