charly
Samboord, med många parenteser
11 mar 2008 10:40Det är bra nu. En dryg vecka har vi bott ihop, och även om kaos fortfarande råder i hög utsträckning, så börjar vi så smått komma på plats. Det tar sig. Det enda som egentligen ger mig ångest är att mina föräldrar kommer hit på fredag, och Det Är Så Rörigt. Men det ordnar sig. Vi ska försöka få upp lite gardiner och tavlor innan dess, och ställa ner alla tomma flyttkartonger i förrådet, och det kommer att göra mycket.
(Och dessutom får de tåla att det inte är perfekt ännu.)
Det märks att älsklingen är van att bo tillsammans med någon (han bodde hemma hos sin morsa innan vi flyttade ihop) och det märks att jag är van att bo själv. Ibland går det mig på nerverna att inte få vara ifred, men inte så ofta. Men på lördagskvällen, när vi varit tillsammans nästintill non-stop i två dygn, då är jag ganska glad när han sticker iväg till en kompis för att dricka öl. Jag avnjuter kvällen själv, med en filt om benen, en bok i knäet och choklad inom räckhåll.
Annars trivs jag med samboskapet. Han är bra, och på många sätt är vi lika varandra. När ”Nip/Tuck” börjar på söndagskvällen kokar han te till mig, och vi äter grahamsfrallorna som jag bakade på förmiddagen, och det känns att det här är bra.
(Vi var på IKEA i fredags, utan att bli särskilt osams – if this ain’t love, I don’t know what love is!)
(Det var bara mattorna vi inte kom överens om.)
(Mattor är svårt.)
Nu ska jag gå och köpa en kaffebryggare, som faktiskt är en inflyttningspresent från mor och far, men i dagens moderna samhälle får man köpa sina presenter själv och få pengar i efterhand. Och lika bra är det.
Jag är glad, så jävla glad, att vi vågade oss på det här. Det är rätt. Och helt jävla underbart.