cave

no sólo de pan vive el hombre

16 jul 2017 22:37
barcelona.

på min gata i raval finns ett gigantiskt hjärta helt casual uppspänt mellan husväggarna, som är smutsgrå och bruna. från varje fönster hänger det lakan, murgröna och katalanska flaggor och det rekommenderas inte att man går ensam där om natten. lägenheten är liten och saknar innerdörrar (även till dusch och toalett). överallt sitter det ful plywood och det finns ingen luftkonditionering. mitt i lägenheten finns ett rum med tunna draperier som insynsskydd och där står en gigantisk dubbelsäng i vilken jag och min vän L sover tillsammans om nätterna, intrasslade i svettiga lakan (men inte i varandra, it´s not that kind of a movie). och så finns det en altan, med blekrött kakelgolv, vita väggar som vittrat sönder lite in mot grannen, gröna plantor och en oändlig rymd upp mot himlen som man kan se är klarblå och ljus eller mörk och beströdd av stjärnor beroende när på dygnet man står där och glor. från fönster och balkonger runtomkring kan man höra vardagsliv; spanska röster, mjuka samtal, glada skratt och en morgonradio som spelar nån ensam saxofonslinga mellan väder- och trafikrapporterna. där äter jag en bit ost och lite frukt och dricker stora groggar med rom och fanta och san miguel-öl. min vän L är vagt anorektisk och mer eller mindre alkoholiserad så vi lever mer på flytande än fast föda och går en mil om dagen för att ta oss till packade smutsiga stränder och ödsliga barer där ölen kostar två euro. jag är varm hela tiden; ljuvligt varm, insvept i en fuktig hetta som bildar pärlor på huden och lockar i pannan. på kvällarna skriver vi och spelar musik och pratar om mäns beteende och hur man kan förstå det. och tusen saker till. när jag blir full sms:ar jag C att jag längtar efter honom och han svarar så artigt han kan utan att säga för mycket. då sms:ar jag V att jag vill knulla honom för därifrån får jag inga artiga svar, bara ohämmat snusk tillbaka och det är vad jag behöver. på nätterna torkar våra badkläder på ett klädstreck tvärs över altanen och i askkoppen finns tjugo utbrända fimpar. jag är så lycklig att min vardag känns som en främling jag aldrig vill bjuda till bords igen.

tack, barcelona.

Tillbaka till sidans topp