cave

att jag vill att du finns

19 mar 2017 20:43
jaha, mars. det har varit en sträng månad mot mig. ett konstant missnöje med mig själv och min omgivning. svårt med sociala kontakter, lackar ur mot mina vänner, orkar inte med folk, får stressreaktioner av att ha människor för nära inpå. mörkt mörkt mörkt. i säng innan åtta även på helg, på atarax och alkohol (namnet på min självbiografi).

sen: en liten ljusning. mannen jag älskar kom med en present, jag bokade en sommarresa, ett träningspass gick bra, jag var på en dejt som var fin. jag hade chansen att fråga en person som kanske vet, om han hört vad V gör nu för tiden men stod emot. har lärt mig vad som gör för ont, vad som inte är värt att veta och snart har det gått nio månader sen vi låg (ja, BF närmar sig). framsteg!

i fredags kastade jag ut ett sms-bete i natten utan att få svar och just när jag gett upp, sparkat mig själv för min idiot och borstade tänderna med tyngder i bröstet, plingade telefonen till och jag fick sova inlindad i min favoritkropp. åh denna man. han fick morgonkaffe och försvann i gryningen, men jag var glad hela dagen och överpresterade på träningen i rent endorfinrus.

men imorgon är det vardag och allt ska vara som vanligt igen.

jag känner sommarlängtan. det är bra.