cave

gotta tell you in my loudest tones

16 jan 2017 09:49
Den här månaden har V namnsdag tre gånger. Tre dagar med hans namn här under högerspalten. En typisk grej som jag gärna kunde sluppit tänka på och jag är mycket, mycket bättre på att så fort den typen av tanke ploppar upp, blockera den, inte ventilera den utan låta den gå. My love is a balloon. I´m letting it go. Där kan den sväva, nånstans mot den gråhet som är januarihimmeln. Jag mår så mycket bättre nu att Det Där Som Hände i augusti nästan känns som något som hände någon annan.

Men ibland blir jag attackerad av tankar. Till exempel funderade jag i lördags på att jag ägnade en orimligt stor del av 2016 åt att tvätta bort blodfläckar. En blodfläck finns kvar, på träet i tröskeln in till badrummet. Den kan jag passera tio gånger om dagen och kanske i alla fall en av de tio gångerna tänka på att den kommer sig av att min kropp inte längre klarade av att behålla fostret inom sig utan våldsamt stötte ut det medan jag hukad sprang mot badrummet. It ain´t pretty men det gör inte alls lika ont längre. Och det är ju bra.

I helgen var jag ute och drack öl och bråkade om feminism (#life), sov sanslöst länge och djupt (tabletter och alkohol), tränade med en av mina favoritmänniskor (han imiterade Klopp i en gimp-dräkt (it´s a zentai!) vilket nog var det roligaste jag sett i år), städade lägenheten, promenerade i solen, vårdade en trasig rygg, köpte nya skor. Det är livet och livet är bra. Jag är glad ibland, ledsen ibland, har en del ångest, kan bli oerhört mörk, men även ljus och lätt och full av skratt och jag anstränger mig för att sällan eller aldrig bita ihop tänderna och pressa upp tungan i gommen (en stressgrej jag har för mig). Frågar aldrig mig själv hur jag mår, blir för mycket grubbel av det. Mest bara är.

Men detta ska sägas: jag kan jiddra om att inte våga släppa in osv och att det är därför mitt dejtande inte fungerar, tills jag blir blå i ansiktet men orsaken till att jag inte blir förälskad, inte blir kär, inte tar saker på allvar, är ju att jag icke är mindre kär i V idag än jag var i augusti förra året eller maj förra året eller februari förra året eller november förrförra året. Och ingen annan är lika rolig att prata med:(

Jag saknar den lilla fjanten, så är det med det.

Tillbaka till sidans topp