cave

Just when I thought my heartbreak settled down

27 dec 2016 10:47
något med miljön hemma hos mina föräldrar gör tanken skarp. barndomen kan analyseras med lite distans, mönstren kan skönjas, hypotetiska säckar knytas ihop. inte på riktigt givetvis, för avstånden tillbaka hem till kuststaden efteråt är långa och av enbart tankekraft sker inga mirakel. men till exempel insåg jag att jag inte kunde gå och vara rädd för min telefondisplay längre, att det här med att behöva logga in för att se om någon skrivit gör att jag använder telefonen mer än jag annars skulle ha gjort. det är lite drygt ett år sedan som jag stängde av aviseringar för alla utom V men nu är allt aktiverat igen. allt hopp är ute, kärleken är död, min telefons display kommer aldrig mer lysas upp av ett meddelande från honom och nästa steg är att vänja sig av med att tro det. länge betydde min telefons låga surr att han skrev något till mig, nu kan det betyda vad som helst. till exempel att någon annan skriver och det kan ju vara mysigt.

jag fick hans favoritwhisky i julklapp.