cave

the way you held me

5 jul 2016 11:23
Guh, förälskelsen.

Jag trodde inte att han kunde ta mer plats i mitt huvud än han gjort under vintern och våren men wops, det gick. Förut var han bara ord på en skärm, sen blev han röst och leende och hår som skakas ur ögonen och nu är han händer över kroppen, andetag, doft och en mun som smakar smultron och mjukglass. Pardon my klyscha, men for real. Hans röst är bäst när den vibrerar i bröstet på honom under mitt öra och jag får typ gnaga på knogarna när jag tänker på att somna med hans armar omkring mig och vakna på samma ställe och mumla god morgon och dras närmare intill.

Även hans mer ocharmiga sidor (varför snarkar alla killar? vad är grejen?) målar jag med stor rosa fluffig borste och konstigt placerade fräknar, sönderkliade finnar, skäggstubb och ärr blir små detaljer i en helhet som är helt jävla ljuvlig.

Det är tusen år tills vi ses igen. Och det är hundra miljarder år tills det här någonsin if ever kan bli något på riktigt because this is some fucked up shit men omg, förälskelsen.