cave

no you can´t handle this

22 maj 2016 14:49
när man knarkar någon och denne plötsligt blir tyst är det fan som att hugga av sig en kroppsdel. jag känner av förändringar i kommunikationen som tidvattenvågor och jag kan inte vara den som skriver först, jag kan inte vara den som tjatar och jagar, jag dör av det. jag behöver balans och nu är det tyst. lyssnar på hans låtar och känner mig som jag saknar gravitation. rotlös. lätt som luft och skör som spättekaka. vill veta vad han gör, kan inte fråga. koncentrerar mig på mitt men känner suget i bröstet. längtan. jag kan inte vara den som ger mer, det gör för ont när jag nekas. om vi har konstaterat att vi aldrig kan vara tillsammans, varför fortsätter vi då? smyga runt som kåta hundar och sniffa på varandra. de mjukare orden går som den första klunken vin ut i kroppen, gör kinderna varma och tanken flyktig, drömsk. gränsbo mellan höst och vår.