cave
Don´t have feelings, okay?
22 nov 2015 19:19I den kalla natten värmer rödvin kroppen inifrån. Jag är flammig om kinderna av exalterade känslor, kastar, med håret, ställer mig nära människor för att de ska höra mig, pratar rakt in i hörselgångar, andas över deras nackar, drar skämt och ler under lugg och sänkta ögonlock. Buggar vildsint och övar sedan steg mest för att få ha de där mjuka händerna i mina, det är så fint med händer. Smyger iväg till garderoben varje halvtimme, tar fram telefonen, läser och svarar. Det står inget viktigt, bara små vardagliga saker, men det matar en känsla i mig, jag har inga namn på den fortfarande. Dricker mer vin, står ännu lite närmare, tränger ihop mig i en taxi, pratar med för hög röst. Går på klubb, sitter bredvid nära intill och jag vet inte vad mina händer gör eller mina knän gör eller mitt huvud gör men jag inser idag i efterhand att det var för mycket, att jag inte skulle ha lutat mig mot den där kroppen. Jag ville bara ha hud och värme och kött. Och vi dansar med armar och ben åt alla håll, jag dricker öl och fnissar och så BAM blir jag nedtagen på jorden av någon som säger att "det pratas" om mig och jag blir ledsen men ledsamhet blir ilska av alkoholen och jag härjar, jag pladdrar, jag går till mannen med händerna och säger att det här är vad dom säger och han vänder ryggen till, vill inte prata mer och jag är så stökig inombords. Ingen koherens. Klänningen sitter för tight och jag tar fram telefonen, skickar ett meddelande, får inget svar, skickar ett till, desperat. Klockan bli fyra och allt stänger, jag rör mig osäkert och hetsigt, vi går till ett matställe, bara vi två, och jag bestämmer att vi ska äta på plats för jag vill sitta ner och prata så vi sitter ner och vi pratar men det är bara ord om ingenting för jag är för berusad, jag läcker och jag säger det rakt ut: jag läcker, jag pratar om allt, men jag känner inte dig, du ger mig ingenting. Han säger åt mig att gå hem så jag går hem i värkande skor utan vantar (när kom vintern, när hände detta, jag var inte förberedd?) och jag skickar ett meddelande för klockan är halv sex på morgonen och jag vill inte ha tystnad.
I nykterhetens, tja, nyktra tillstånd är jag full av skam.
Denna någon vars händer jag vilade i har jag inga sociala band till, ingen facebook, inget instagram, ingenting. Jag är rädd att för evigt ha gjort bort mig för jag kommer att behöva träffa honom igen men jag vet att en person som är fyllan och villan häver ur sig massa saker, blir ännu mer pinsam om den kommer dagen efter och säger eh jag var full, glömt allt jag sa (jag mår bra) så det kan jag inte heller göra.
Får svar på nattens meddelande men, samtalet blir superficial. Vi nuddar inte vid något. Han avslutar vår konversation utan kommentar, så som jag brukar göra för att provocera fram en reaktion. Jag orkar inte reagera, jag orkar inte göra bort mig mer.
Jag har så mycket känslor och jag är så trött.
141 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge cave en ros
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge cave en ros