cave

Tell my thoughts to resign

5 nov 2015 10:39
Inatt drömde jag att jag av misstag dödade tre små kattungar och tre små valpar. What. Vad är det för fel på min hjärna? Ett fel är att den är fylld av snor. Det gör all form av tänkande väldigt, väldigt jobbigt så jag försöker att inte tänka (och i drömmarna mördar jag alltså djurbebisar).

Tar just nu en paus från Instagram pga lägger ut bilder där nästan enbart för att tala om för V vad jag gör och få en reaktion från honom. Moget. Att sluta bry mig om ifall han gillar eller inte fungerar inte så då slutar jag helt.

Och hoppas på någon slags reaktion från honom över det istället.

SICKNESS.

Men förälskelsehjulen snurrar som de gör. Snart kommer säkert något annat att distrahera mig ty, som jag läser i mitt horoskop, min inre drivkraft är "salighet, att bli beundrad" och när beundran sinar går jag raskt vidare till något annat. Det optimala vore såklart om jag kunde ta mig över den puckeln utan att sluta prata med honom, för det får jag faktiskt ut en hel del roligheter av, men nä. Jag rusar blind in i känslostormen, går vilse, blir en stalker, blir deppig över att inte få kärlek, och stänger sedan av helt.

Och fortfarande har vi inte setts. Vilket gör att min puls går upp i 200 varje gång jag tycker mig se honom i nåt gathörn nånstans i staden. Jag tror att ett slumpartat möte vore mycket mycket dåligt för min mentala hälsa, därför tänker jag så här: borde föreslå att vi ses och fikar. Men är inte den som föreslår sånt automatiskt den som är intresserad? Går det att slingra sig ur eventuell konfrontation av känslor med ett "nä alltså bara trevligt att ses"? Och skulle inte jag om jag tar initiativ till att träffas, sedan bli skyldig att typ... jag vet inte, underhålla honom och driva konversationen framåt? Tänker om vi har svintråkigt när vi ses? Är det bättre att bara låta det dö och acceptera att det inte ska bli något av detta?

What to do? Rösta nedan plz. Alternativen är:

A. Föreslå tid och plats
B. Föreslå att "ses snart"?
C. Gå vidare! Inget gott väntar på dig här.

Tillbaka till sidans topp

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

semla: (5 nov 2015 13:09)
Tror att det blir svårt att släppa hela besattheten bara för att man vet att man borde, tänker: gå all in och rakt igenom vad som komma skall - så kommer du någonvart i alla fall? Alternativt distraktion. Men det måste vara en såndär sällsynt mäktig variant, som är lite svår att hitta.

misan: (5 nov 2015 13:13)
Jag röstar på B. :) Nu är jag inte med på er story, men jag tänker att det kan bli...:
1. Alldeles alldeles underbart.
2. Stelt och konstigt och inte alls underbart - och då kan du släppa honom.
3. Han vill inte - och då kan du (förhoppningsvis) släppa honom, så småningom i alla fall.
Tänk vad skönt att veta egentligen, inte lägga mer tid och energi i onödan. Go Cave!

cave: (6 nov 2015 07:48)
Haha tack för er feedback!

semla: ja det är ju skitsvårt, det kräver ju en insats i form av att till exempel sluta lyssna på gemensamma låtar som får en att tänka på personen, sluta prata ett tag helt och hållet, inte kolla bilder, kanske blockera på insta osv. Tråkigt.

misan: vår story är ju att vi ändå känner varandra hyfsat bra så jag tror att efter lite inledande stelhet skulle vi få jättetrevligt. men som jag skrev tidigare nån gång blir det så abstrakt att prata med någon som är text i en fyrkant och bara ha vaga minnen av hur han är live och jag tror att jag kan ha överdrivit mina förälskelsekänslor bara för att han är så bekräftande och härlig mot mig när vi chattar, dvs att de inte har grund i honom så mycket som i det han säger och har blivit för mig.

Så om vi ses och har jätteroligt ihop kanske det kan vara bra för att gå vidare på ett vänskapligt plan. Om vi ses och det istället blir ännu mer upptänt vete fan vad jag ska göra pga han är absolut inte lämplig för mig.

Men ja! Skönt att veta och inte lägga ner tid och energi. Tack för pepp :)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: