cave

This time, no

30 okt 2015 09:32
Jag vill ha tydliga tecken.

Men varför är det så att tecken på positivt intresse är så svårtolkade och slingrande och mångbottnade, medan tecken på ointresse är glasklara, knivskarpa, lämnar inget utrymme för spekulation?

En smiley som pussas med ett hjärta.
Meddelande i natten; jag är i din stad, var är du?
(jag sov, i en helt annan stad)
Små meddelanden av kontaktsökning; vad gör du, hur är det med dig, berätta hur du mår
Intresse; ge mig dina favoritlåtar, tips om konsertbiljetter

Men vad betyder det? Är det friendly friendly, är det något mer?
Varför är det viktigt, jag ska ju ändå inte ha något tack?
Skräck över bröstet, tänk om det faktiskt går vidare till något mer?
Flyktbehovet rasar in.

Sen en bortglömd länk, svävande svar på faktiska träff-förslag, tystnad.
Likes på bikinibilder på andra tjejer, ointresse på sociala medier
Depp.

"Men borde han inte om han gillar..."-tankar sätter in.
Alltså gillar han inte.
Så tröstlöst och meningslöst egentligen.

Varför kan jag inte ha andra saker än futtiga förälskelser som intresse?
Varför låtar jag mig svepas iväg?
Varför kan jag inte bara acceptera att nej, han är inte intressera och även om han nu är det så är JAG ändå inte intresserad så vadfan.

Tröttsamt tillstånd.
Det värsta är att vi är exakt likadana. Samma samma på så många områden.
Det är det värsta, och det bästa.

Och jag vet: han kommer ALDRIG ge ett tydligt tecken, för det skulle inte jag göra.