bellavit
panik varje gång.
1 maj 2012 13:58Paniken smyger sig fram där kring 28-29 april, och den 30,de är det ett faktum och första maj så kippar jag efter andan och PANG så är det 29,de och jag fyller år.
Förr så kände jag INTE så. Utan detta började för 10 år sedan. Då jag bodde i Eskilstuna. Jag var singel. Jag måste varit en desperat. Kändes som man hittade en kille, hände med honom, knullade och sedan var det inget mer med det. Minns när kent-Martin Roos försökte så få ihop mig med hans bästis, men nä, blev inget KK utan mera fikkompis och supkompis. Jag tyckte han var för gammal för mig. Hela 10 år. Men nu är han ett minneblott. Jag har sett honom på fejjan, men iggar honom totalt. Minns för någon vecka sedan då jag skickade vänförfråga. Han godkände, men jag ångrade mig så jag tog bort honom efter gått igenom hans vänner, hans logg och hans foton.
Men värsta ligget är väl när jag log med en kille som bodde i samma korridor som mig. För snacket gick. Många trodde vi var ihop efter det, eftersom vi umgicks sjukt mycket efteråt. Men sedan hände EN sak och han "dumpade mig" som vän. Tur det kom lagom då jag skulle flytta därifrån. Så man slapp se honom.
Men detta med att jag fyller år. I år fyller jag 30 och jag ÄR INTE SINGEL, vilket är den största skillnaden, för handen på hjärtat. Det som har skrämt mig är att jag skulle aldrig hitta en kille innan jag fyllde 30. För tiden mellan 21-27 har känts som ´kommer aldrig hitta någon´ men så hände något där den 27 april 2010. Och det är den bästa natten - ever. För det var då jag träffade min nuvarande. Och jag känner livet i mig så detta med att fylla 30 om 28 dagar känns bra.
Och barn och förlovning det planeras : )