Anne

Seminarienerver

7 sep 2012 08:41
Jag har skrivit min första inlämningsuppgift. Den ska in idag, kl. 13.15, i samband med ett seminarium där vi ska diskutera hur vi löst uppgiften. Det är första gången, som jag kan komma på, som jag skrivit klart en uppgift i god tid och sovit en hel natt innan inlämning. Jag ser det som ett kvitto på att jag faktiskt <I>har</I> vuxit upp lite.

Jag är också sju-hu-huukt nervös. Tänk om jag fattat fel, tänk om jag är helt verklighetsfrånvänd, tänk om alla på seminariet bara HATAR mig tänk om tänk om tänk om.

Jag både vet och vet inte var det här kommer ifrån. Sist jag deltog i ett seminarium (förutom mangopandas uppsatsventilering i vintras, men då behövde jag inte leverera så mycket mer än stolt vän-uppsyn (som kom av sig självt) och nickar och leenden) var när jag gick upp med min uppsats i litteraturvetenskap efter att ha skrivit ihop den sista veckan innan deadline utan att sova nåt typ. Uppsatsen var motsatsen till välarbetad och det fick jag också grundligt höra, i ett utvakat överkoffeinerat tillstånd. Det verkar ha satt sina spår.

Jag försöker slappna av. Det blir som det blir. Det ska iallafall bli skönt med en liten reality check redan nu, ett litet kvitto på vilket håll det är meningen att jag ska gå åt i mina studier. Kanske kan jag spänna av lite sen, jag hoppas på det.

Nu ska jag bara bestämma om jag ska försöka läsa klart denna veckas läsning eller börja på nästa. Jag jobbar i helgen och det är en del att pallra sig igenom till måndag, men å andra sidan är jag ju bättre förberedd till seminariet om jag kollar igenom det vi sysslat med i veckan.

Jag måste säga att även om det drar fram en del jobbiga känslor i ljuset så trivs jag som en galning med att plugga. Jag är nervös jämt (och dricker för mycket kaffe, kan vara relaterat!) och känner mig socialt misslyckad bland idel tjugoåringar som jag inte lyckas hitta beröringspunkter med, och ändå tvivlar jag inte en <i>sekund</I> på att det jag gör är vettigt, vettigt, vettigt. Det känns till och med lättare att tänka sig att gå till jobbet när jag kan se tillbaka på en studievecka där jag kan känna att jag faktiskt jobbat på ordentligt. Jag kan givetvis bli bättre både på disciplin och studieteknik, men jag är absolut igång! Och redan där har jag nog överträffat mina förväntningar.

Det kanske kan bli nåt, det här.

Tillbaka till sidans topp

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

Kit: (11 sep 2012 19:21)
Klart att det blir nåt! Det är ju du! Och lite ska man väl ha lärt sig när man kommer upp i vår ålder. Åh, vad roligt det låter! Hoppas seminariet gick vägen!

Anne: (13 sep 2012 12:32)
Kit: Hmm, seminariet gick sådär. Lyckades inte göra mig förstådd med seminarieledaren (mangopandas analys var att han nog bestämt sig för vad han tyckte och när jag hade en annan åsikt kunde han inte ta den till sig alls) så mina förhoppningar om en rolig diskussion gick om intet. Oh well.

Kit: (13 sep 2012 12:40)
Åhå. Det är knepigt det där att akademiker är människor de också. Man fastnar så lätt på just såna saker. Hoppas att du inte är allt för modstulen över det! Det blir fler roliga diskussioner.

Anne: (17 sep 2012 07:14)
Haha! Precis så. Man glömmer. Men nej, jag låter mig inte nedslås. Ganska van vid att bli missförstådd, och på universitetet är det inte så många som ställer sig och gapar på en för att de inte förstår vad man säger (eller för att de inte håller med). Helt klart ett fall framåt! :)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: