vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Söndagsstiltje

2 sep 2012 11:32
Det är en melankolisk dag idag. Vädret är grått, nyss regnade det men nu är det nog uppehåll. D sover och jag har ätit frukost och lusläst söndagstidningen, funderar nu på om mina energier är bäst spenderade på en tur i skogen eller en tripp till gymmet.

Efter det ena eller det andra kanske lunch, efter lunch kanske en stund med en bok och ett par artiklar, några tankar på en seminarieuppgift.

Jag jobbade igår fast det inte är min helg, för att slippa inventera (6-11 lördag morgon, sluta innan man ens börjar få OB...) anmälde jag mig som frivillig inhoppare på en ordinarie tid istället, och fick en. Att jobba var precis som vanligt och samtidigt så väldigt annorlunda. Trots att jag aldrig upplevt mig som särskilt involverad i min arbetsvärld blir distansen än större när det som egentligen simmar runt i huvudet är opinionsmätningar och vetenskapsteori och den nyblivna studentens sociala ängslighet och en nyfokuserad kunskapstörst, allt i en salig röra.

Det var också annorlunda för att jag inte träffar många av kollegorna längre. Jag har ju alldeles nyss börjat inte träffa dem, och ändå är samtalstonen redan annorlunda. De ser mig i backspegeln, säger att det känns konstigt utan mig, säger att det där som jag brukade göra är det ingen som gör längre och att det märks. Vi har egentligen inget att säga varandra men nu finns det så få tillfällen att inte säga det på att man ändå på nåt sätt måste ta tillfället i akt. Och jag lär mig långsamt att "inget att säga varandra" på intet vis är synonymt med att vara ursäktad från att upprätthålla en relation till varandra.

Sen finns ju de kollegor som dessutom är nära vänner. Jag har så fullt upp med allt nytt att jag egentligen inte hinner sakna dem, men inser samtidigt att nu när vi inte ses automatiskt flera gånger i veckan får jag faktiskt ta ansvar för att umgås om de inte ska glida ifrån mig och försvinna. Jag jobbar på det.

Värst är det kanske med de enstaka kollegor som jag kommer sakna men inte når med mina trevande försök till närhet. Jag förstår att det är en del av livet, can´t win them all, men det gör ont. Vi ses inte ofta men de gånger vi gör det är det som glödande nålar i skinnet. Allt som hänger i luften outtalat, eller uttalat för döva öron. Det är säkert bättre såhär, mindre komplicerat, mindre smärtsamt på lång sikt, men när vi ses är det som glödande nålar och känslan hänger kvar i dagar.

Söndagsmelankoli, således. Men inte nödvändigtvis dåligt för det.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::