Anne
Solsaknad
14 jun 2012 10:23När vi hade de där veckorna med fantastiskt sommarväder vaknade jag runt fem varje morgon, pigg och utvilad och full av energi, oavsett om jag somnat innan elva eller efter midnatt kvällen innan.
Det var länge sen och känns som en utopi, en suddig dröm.
Som jag minns det var sista fina dagen min födelsedag, det var iallafall inte många soldagar efter det. Det har snart gått tre veckor sedan dess, och jag är matt, apatisk och oföretagsam.
Det känns som att något fastnat. Som att något väntar på att komma loss, medan något annat håller emot... eller ligger över som en våt filt, snarare.
Samtidigt går sommaren nästan obemärkt sin gilla gång, syrenerna har blommat ut och kastanjen har yttepyttiga spikbollar, hundkexen blommar närmast kravallartat nere vid spårvagnshållplatsen och det är trots allt inte kallare än att jag inte tvättat ett enda par strumpor de senaste veckorna.
Jag vet att det är såhär. Jag vet att de där riktigt sköna dagarna inte är så många som man vill minnas i efterhand, jag vet att sommaren ofta är molntunga dagar i dämpad gröndager.
Jag behöver bara komma i fas med det på något sätt.
Eller göra slag i saken och flytta till Hawaii.
