vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Inte under skäppan, helst

22 maj 2012 10:12
Jag har tillbringat helgen i en yogabubbla. Morgon till kväll, intensiva pass varvat med workshops och föreläsningar, kommit hem på kvällarna utmattad och lycklig och brakat i säng tidigt och vaknat av mig själv, och av morgonsolen, tidigt.

Vilken fantastisk ynnest att kunna gå på yogakonferens. Vilken lycka att ha en frisk och (någorlunda) stark kropp, att kunna fokusera så, hela dagarna, att ha möjligheten att översköljas av en veritabel flodvåg av intryck att sen gå och idissla på en bra tid framöver.

Lite frustrerande har det varit också, att ha så mycket yoga alldeles vid sina fingertoppar men att inte orka riktigt hela vägen. Jag förstår ju, intellektuellt, att jag orkar mer ju mer jag försöker och ju oftare. Men frustrationen infinner sig ändå, och med den ett nytt perspektiv på den där känslan av otillräcklighet som jag liksom bara går och bär på, hela tiden.

Av en slump trillade jag över konceptet anava mala när jag började skriva om det här, igår eftermiddag. Tanken är att malas, i det här sammanhanget, är slöjor som hindrar oss från att se världen som den är. Det finns tre, de andra två kallas maiya mala och karma mala och verkar lite svåra att få grepp om (en snabb googling ger väldigt varierande resultat), men just nu ger konceptet anava mala mig en del att tänka på. Det är enkelt uttryckt otillräcklighetens slöja, nåt som hindrar oss från att se oss själva som fulla av ljus och därför leder till att vi i värsta fall skadar andra.

När jag läser gamla dagböcker (jag försöker låta bli det, numera, men deras fortsatta existens känns ändå grundande på nåt sätt) osar det av anava mala från varje sida. En fruktansvärd känsla av <i>unconnectedness</i> (hur översätter man det till svenska? Osamhörighet är det bästa jag kan komma på) genomsyrade min uppväxt och ungdom, och jag är bättre på att uppleva samhörighet nu men fortfarande har jag sjok av den här slöjan som skymmer min sikt.

En känsla av att inte vara värdig, av att inte nå fram.

Snarare än en slöja menar vissa att man kan prata om damm på själens spegel. Hm. Att man samlar på sig nytt bara genom att existera, och att sättet att gnugga bort det lite i taget, en slags mental putsning alltså, är att komma ihåg att man har ljuset inom sig. Att man är stjärnstoft. Att man i sitt hjärta är en god människa.

En sak jag fick ta del av under yogahelgen, under en föreläsning om ayurveda, knyter an till det här. Föreläsaren, Josephine Selander, berättade att grundtanken i ayurveda är inte att människan är en tabula rasa eller född ond eller en självisk varelse, som i så många andra filosofier, utan att man har ljuset inom sig. Lyssnar man inåt så hittar man en väg. Och att de dagar man inte förmår känna det i sig kan man fortfarande ha det som arbetshypotes, lika gärna som nåt annat equally obevisat.

Jag inser att allt det här låter hysteriskt flummigt om man inte är riktigt på samma våglängd, jag kan också tycka att det är hysteriskt flummigt... fast på ett underbart befriande sätt.

Alla bär vi ljus. Det betyder inte att det är easy peasy att lyssna inåt och höra nåt annat än sitt egos tjatter, men det betyder att det är lönt att försöka. Att komma ihåg att när vi förminskar oss själva kommer det förr eller senare innebära att vi inte finns där för dem som behöver oss. Helt enkelt för att vi är så upptagna med vår egen litenhet att vi inte förstår vår roll för andra.

På nåt sätt leder ändå känslan av frustration över mina fysiska begränsningar till ett litet putsande av det där dammlagret. Jag är frustrerad, ja, men jag vet också att jag kan lära mig. Inte allt, förmodligen, men mycket mer än jag kan idag. Och det gör att känslan av otillräcklighet känns rörlig, som en porlande bäck, istället för stagnant som en stinkande göl.

Jag har mina dagar, men jag har också en arbetshypotes.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Germund, Görel
:: reklam ::