vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Mitt bästa jag

12 mar 2012 10:18
Jag var på yogahelg med mangopanda. Hotellnätter, fantastiskt vackra miljöer, utvecklade ett tungt grapefruktmissbruk på nolltid. Varmbad med öppna fönster och utsikt över Varbergsskymning, god mat (mängder av fisk!) i överflöd, (mestadels sömnigt men ändock) trevligt samkväm med god vän.

Och yoga.

Jag kan beskriva passen med ord, men det som är viktigt med dem är att det är tyst. Det viktiga finns det inga ord för, det är bara, gör sig påmint varje gång jag flyttar kroppen eller ändrar ställning på den i en varsam men mycket tydlig påminnelse om att här finns det också muskler, och de har fått arbeta.

Jag känner mig varm och torr och stadig.

Jag kom hem och drog igång ytterligare en sån där pratstund som vi har ibland, en sån där när vi gråter och känner oss förorättade och skrattar och har ont omvartannat. Det blir många såna, jag tänker att jag är nog lite som surdegsbröd att vara tillsammans med. Jävligt nyttig men inte särskilt rolig.

Men i stadigheten som väver in i och ut ur träningsvärken i magen känner jag att egentligen är det inte så. Egentligen vet jag att alla de här diskussionerna och tårarna och känslorna är ett levande. Det är det levande som vi behöver just nu, det är väckarklockor vi måste ringa i öronen på oss själva och varandra för att vakna till varann på nytt och nytt.

I början var det aldrig såhär svårt, säger vi, och nickar samstämmigt, och säger att i början kom vi inte varann så nära att det brändes.

Fast det gick över rätt fort. Det bränns mest hela tiden.

Jag tror det är så jag vill ha det.

* * *

Jag skulle vilja ändra på nåt. Jag vet inte vad. Jag tittar mot fönstret i vardagsrummet och tänker "byta gardiner! Tvätta fönster! Plantera om växter! Skaffa en piedestal att ställa monsteran på, så den har växtutrymme! Upp med nåt fint på väggen! Ut med allt! In med nya saker!"

Men det fungerar inte så.

Eller?

Monsteran som jag kom hemdragande med från jobbet för ett drygt år sen, en ynklig sak när det begav sig med några få alldeles hållösa blad på spinkiga skaft, den börjar göra skäl för sitt namn. Den behöver en ny kruka, som sagt, den skulle behöva lite stöd (jag tänkte lösa det genom att ställa den på en piedestal och låta den luta sig in över fönsterbrädan, har jag tur blir det bra och bidrar till djungelkänslan här hemma), men den fick ett nytt blad i förra veckan (det första sen vintern) och det nya bladet har inte bara flikar, det har även hål mellan flikarna. Mammas lilla monster börjar bli stort.

Det gör mig glad att växterna trivs. Det känns som att jag är på rätt väg när saker runt mig frodas.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


mando: (12 mar 2012 10:28)
Det här: "Jag skulle vilja ändra på nåt. Jag vet inte vad. Jag tittar mot fönstret i vardagsrummet och tänker "byta gardiner! Tvätta fönster! Plantera om växter! Skaffa en piedestal att ställa monsteran på, så den har växtutrymme! Upp med nåt fint på väggen! Ut med allt! In med nya saker!" "
...det låter precis som mig i mars varenda år... ;-)
Och varför inte?

Tintomara: (12 mar 2012 12:10)
Jag har planerat att ta itu med mina krukväxter idag, de har blivit styvmoderligt bahnadlade hela vintern. Här gäller verkligen tesen om survival of the fittest.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Finn
:: reklam ::