vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Alla svar finns inte i naveln

4 feb 2012 12:41
Jag insåg nyligen att en kvinna vars blogg jag följer och gillar mycket trots att uppdateringsfrekvensen inte precis är skyhög är sambo och har barn med en kvinna.

Det som är anmärkningsvärt med det är inte sakförhållandet, utan det faktum att hon skriver om sitt familjeliv lite i förbigående ibland men att jag i min bild jag gjort mig av hur det ser ut helt enkelt inte tänkt in två kvinnor med gemensamma barn utan en kvinna (min bloggare) och en man som aldrig dyker upp mer än som "sambon" eller en bokstav.

Till den grad att den glada semesterbilden med två leende kvinnor som lite halvnyligen illustrerade nåt inlägg om att åka iväg med familjen och ha det avslappnat fick mig att undra varför familjen illustrerades av bloggaren och hennes syster.

När jag väl fick klart för mig att det var det här som var familjen kände jag mig så dum. Och besviken.

Och sen började jag undra lite över mina reaktioner. Jag är ju gubevars ingen homofob, jag är ju en öppen och frisinnad person som tror på att folk får välja själva. Eller?

Fast jag tror i ärlighetens namn inte att det handlar om några dammiga fördomar som gömmer sig i mina mörkaste skrymslen utan att jag vill kännas vid dem.

Jag tror att det handlar om att jag är väldigt självcentrerad.

Jag har nog identifierat mig väldigt mycket med den här bloggaren, hon verkar ganska intellektuell men även lekfull och sysslar med saker som påminner om aktivitetssfärer som jag varit och delvis är intresserad av.

Och då har jag av ren slentrian byggt ihop en bild av hennes tillvaro som liknar min, och i det antagandet bakat in att sambon som nämns ibland är en man liksom min är, trots att jag när jag bläddrar bakåt ser flera uppenbara saker som min hjärna helt enkelt tolkat om så att det passar in i hur jag tror att saker förhåller sig.

Sedan den inledande besvikelsen lagt sig inser jag att det inte spelar någon roll för mig att hennes sambo är en kvinna, jag identifierar mig fortfarande till samma grad, uppskattar fortfarande bloggen lika mycket, om inte mer sedan den fick mig att lägga märke till något om mina egna tolkningsmönster som jag faktiskt inte hade någon aning om.

Jag tror att det är ganska vanligt att bli besviken när ens förutfattade meningar kommer på skam, men det är skönt att surfa ut på andra sidan av förvirringen och inse att det egentligen inte spelar någon roll.

Men det är nåt litet korn av pinsamhet som ligger kvar, jag känner mig fortfarande ganska dum som så fullständigt ignorerade verkligheten till förmån för den bild jag så effektivt målat upp för mig själv.

Kanske är det det kornet som ska lära mig att även framledes tänka lite större när jag tolkar min omgivning, att tänka längre än näsan räcker.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Tintomara: (4 feb 2012 13:11)
Men det är faktiskt allra vanligast med tvåkönade par! Så det är vad man väntar sig, utan att för den skull tycka att någondera är fel.

Anne(?): (4 feb 2012 13:39)
Jag tycker att det finns anledning att fundera över vad man förväntar sig av tillvaron även om förväntningarna bygger på erfarenhet.

mando: (4 feb 2012 23:05)
Nyttig läxa då... Haha, jag kan inte låta bli att fnissa lite faktiskt. Du beskriver det så skönt ärligt. Samtidigt är det ju sånt här som drabbar såna som din favoritbloggare och mig själv hela tiden, på en mängd olika plan. Så jag reagerar med lite "got ya/rätt åt dig"-känslor när jag läser detta. ;-)

Anne: (9 feb 2012 00:00)
mando: jag har funderat ett tag på varför jag blev sårad av din kommentar, och jag tror det beror på att det här är en text där jag blottlägger en ganska osmickrande sida av mig själv, blottar strupen så att säga, och du väljer att hugga till om så under en skämtsam täckmantel.

Det kan också bero på att jag är humorbefriad och har svårt att bjuda på mig själv.

Men ja, det var en nyttig läxa, och just läxan att man inte kan förstå alla andra utifrån ens egna erfarenheter är nog en som vi alla behöver lära oss då och då.

mando: (9 feb 2012 06:46)
Anne: Jag satte ju mig självklart in i bloggarens situation, eftersom jag varit där själv, och har själv känt mig sårad, ledsen och arg så många gånger på grund av bl.a sånt som du beskriver... Fördomar, förutfattade meningar, kalla det vad du vill. Så ja, jag var ärlig med mina "rätt åt dig"- känslor, helt enkelt när du beskrev ditt dåliga samvete över din reaktion. Inte min bästa sida heller, I know! Men jag tror fler skulle behöva såna här upplevelser som du fick, bli satta på pottkanten lite, för att upptäcka sina egna fördomar om samkönade relationer. Och för mig är det så skönt när det händer. Klart det kan vara obehagligt, men desto bättre då! Det är då man måste tänka till, som du. Jättebra. Folk tror i allmänhet att de är så himla "toleranta", fördomsbefriade, har ett öppet sinne... Men det är egentligen väldigt få som nått så långt som du kanske gör nu, i och med den här erfarenheten.

Anne: (9 feb 2012 10:23)
mando: Jag förstår att det är jobbigt att känna sig missförstådd av folk hela tiden, det gör jag.

Samtidigt behöver man tolka stora delar av tillvaron lite schablonmässigt, det är inget konstigt i att man tror sig veta saker man egentligen inte har någon aning om. Det är liksom inget personligt. Problemen uppstår först när man försöker pracka på någon annan sin uppfattning av verkligheten trots att personen i fråga helt uppenbart inte delar den.

Fördomar/förutfattade meningar i den meningen som det handlar om i min text är en förutsättning för att man ska kunna navigera tillvaron, helt enkelt. Ibland är de felaktiga, och då är det viktigt att kunna revidera dem, att klara av att tillstå att man hade fel och fundera på hur man ska undvika att göra lika snäva tolkningar i framtiden. Jag har ganska lätt för att göra den sortens analyser av mitt eget beteende för att jag är en både analytisk och självkritisk person och dessutom är intresserad av hur jag själv fungerar, på gott och ont. För min del är utmaningen snarare att hitta balansen och inte kana över i att tycka att jag inte vet nåt och inte fattar nåt och att det inte är nån idé att försöka.

Egentligen så undrar jag vad det är du menar är rätt åt mig. Upplevelsen av att ha lärt mig något nytt? Känslan av att min värld vidgats litegrann? Insikten att jag inte alltid har rätt?

Det känns som att du tar fasta på någon slags obehagskänsla som egentligen bara är en bieffekt i sammanhanget och förstorar upp den för att få gotta dig lite. Förstår du att det är ett ganska antagoniserande beteende?

Som sagt. Jag förstår frustrationen. Känslan av att aldrig bli sedd för den man är utan att behöva undanröja en massa missuppfattningar först. Jag förstår att man blir ledsen och arg och vill slåss.

Och det gör man ibland.

Men det kan vara bra att komma ihåg att det är inte så man övertygar folk. Det är så man får folk att reträttera djupare in i sina egna föreställningar om hur ensam man är i en värld av folk som inte fattar nåt och bara är konstiga och elaka.

Lalehs nya skiva är grym, hon blänker till som ett riktigt låtskrivargeni, och en av de bästa låtarna heter Samuel. "Don´t compare the worst in them with the best in you /.../ only love can change them (change us)"

mando: (9 feb 2012 11:22)
Jo, det är klart att vi alla tolkar verkligheten lite schablonmässigt för att kunna "navigera" som du säger - det jag menar är att många, liksom du, tror sig/påstår sig vara befriade från vissa schablonföreställningar/fördomar (t.ex. den om kärleksrelationer) fastän de i själva verket inte är det. De är bara inte medvetna om hur djupt det sitter. Och kan bli mycket upprörda när man ändå visar på att dessa föreställningar finns. Många vägrar ta till sig det och ändra på sig, men fortsätter tro att de är "openminded" ändå. Så jag tycker det är väldigt bra att du inte reagerade så! Tummen upp!

Men sen undrar jag: är det alltid fel att gotta sig lite när någon annan får "lida" lite för samma sak som man själv får lida för (fast 100 ggr mer)? Klart det inte är idealiskt, och jag säger ju att det inte är en av mina bästa sidor direkt. Jag kan inte rättfärdiga den känslan hos mig själv helt, men jag kan erkänna att jag har den ibland, som i såna här situationer. Vem har aldrig känt så?

En annan sak:
Du skriver såhär, om schablonföreställningarna:
"Problemen uppstår först när man försöker pracka på någon annan sin uppfattning av verkligheten trots att personen i fråga helt uppenbart inte delar den."
Det låter som att du menar en aktiv handling, detta "pracka på"? En aktiv handling som riktar sig mot något som man vet om personen? Som t.ex. att högt kommentera någon annans uppenbara val av en samkönad partner?
Jag menar att det är mycket mer komplicerat än så. Problemen har redan uppstått långt innan någon person drar det så långt som till att faktiskt fälla en fördomsfull kommentar om mitt val av partner (till exempel). De osynliga normerna, förväntningarna, allt det outtalade, har jag känt av lååångt tidigare. Jag skulle känna av dem och lida av dem även om det aldrig var någon som aktivt sade något fördomsfullt till mig om detta överhuvudtaget (vilket tyvärr inte är fallet för mig, men...). Jag kände av dem under de fyra-fem år som jag levde helt i garderoben också. Jag var dessutom själv en del av att reproducera normen och trycka ner mig själv, och därmed även andra som jag. Så djupt sitter det, och då är det inte konstigt att man mår lite dåligt över att behöva ändra sin världsbild, oavsett om det berör en själv på ett djupare eller ett ytligare plan. Man kan känna sig alltifrån lite besviken, som du, eller djupt deprimerad, om det berör en själv djupare.
Och att den som redan gjort den resan, från botten och upp, kan gotta sig lite åt när andra får göra samma sak, det är väl inte önskvärt men ganska mänskligt? Däremot brukar jag INTE säga det högt, att jag gjorde det nu var ett mycket sällsynt undantag, och bara för att jag tänkte att "äh, jag kan väl också vara ärlig med mina brister nu när hon är det".
Så fel man kan ha.
Vi har olika perspektiv, helt enkelt.

mando: (9 feb 2012 11:23)
(Och denna lilla kommentarsrutan gör det kanske inte tydligare vad jag egentligen vill ha sagt...)

mando: (9 feb 2012 11:29)
Såhär skulle det vara:
Och att den som redan gjort den resan, från botten och upp, kan gotta sig lite åt när andra får göra samma sak FAST I LIGHTVERSIONEN, det är väl inte önskvärt men ganska mänskligt?

Anne: (13 feb 2012 10:50)
mando: Jag vet inte om det här kanske känns ganska överspelat vid det här laget, men jag har några saker jag vill klargöra/tillägga.

1. Jag har absolut ingenting emot att du är ärlig med dina brister. Jag missupfattade nog din kommentar, för jag förstod inte att det var det som var avsikten utan trodde att du bara ville passa på att sparka till lite på ett redan ömt revben. Det är lätt att bli defensiv när man redan känner sig kass.

Men självklart finns det ingenting som säger att jag får vara ärlig med mina tillkortakommanden medan alla andra ska vara perfekta.

2. Jag vet inte var du får det ifrån att jag skulle tycka att jag är fördomsfri och öppensinnad, såvida du inte tar det från den (i mitt tycke) uppenbart ironiska paragrafen i inlägget ovan. Jag är fullt medveten om (och det skrev jag i nån kommentar också) att man *behöver* sina fördomar för att kunna fungera. Jag försöker att inte vara alltför fäst vid mina förutfattade meningar, men jag inser ju att jag har dem, och att jag har ett gäng som jag inte ens vet vilka de är för att de inte kommit på skam än så länge.

3. Du frågar: "är det alltid fel att gotta sig lite när någon annan får ´lida´ lite för samma sak som man själv får lida för (fast 100 ggr mer)?"

Mitt svar är att jag vet inte. Gav det dig en bra känsla i magen? I så fall är det väl både fel och rätt, om det gav mig en dålig känsla och dig en bra. Om inte, så var det nog fel. Det låter som att jag är sarkastisk här kanske men det är inte så jag menar.

4. Att "pracka på" någon sina förutfattade meningar menar jag är saker som att inte se utanför sin egen lilla låda när man t.ex. konstruerar myndighetsblanketter, så att många människor inte alls kan fylla i dem för att deras livssituation inte är anpassad till blanketternas snäva mall.

Vad man har inom sig, vad man tampas med i sitt sinne, vad man undrar i sitt hjärta, visst kan man till viss del påverka det, men det man på riktigt kan ta ansvar för är ju hur man beter sig mot andra. Att man inom sig bär på schabloner som rutar in världen i ett nät, det är en sak, men försöker man "rätta till" andras beteenden för att de inte passar in i nätet man själv bär så är man ute och fiskar i grumliga vatten.

Nu gör vi ju ibland så lite till mans iallafall, och ibland är det nödvändigt att vädra våra egna råmärken för att kunna komma överens om vad som ska gälla mellanmänskligt. Eller för att kunna vidga våra vyer.

Men jag tror att man skjuter sig i foten om man tar illa upp av att folk har åsikter och fördomar i tysthet. Särskilt som man faktiskt inte vet vad de tycker om de inget säger.

5. Kan du inte skriva mer om dina upplevelser före och efter ditt utträde ur garderoben? Det låter som att du har en hel del att säga som kanske blir bortslösat i ett kommentarsfält, och ärligt talat så låter det som att du behöver vädra det också. Nu kanske Ord inte är rätt forum för dig, det vet inte jag, men det skulle vara intressant läsning.

Ps. i nedre högra hörnet av kommentarsrutan finns en förstoringsmojäng.

steinway: (13 feb 2012 16:30)
Jag har en liten fråga till dig mando ang. det här men jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för att få ut det på rätt sätt.... Men... ja... I ditt senaste ORD refererar du till "maken" men jag blir lite förvirrad. Lever du i samkönat eller tvåkönat förhållande? Om 1. är det inte fel ur ett "gottar-sig-perspektiv" att referera om sin sambo som maken, om det inte är så? Är inte det att förleda och späda på eventuella schablonmässiga syner på diverse verkligheter?
Om 2. Jag blir lite nyfiken kring vilka erfarenheter du haft för att nå så stor insikt att du har mandat att gotta dig.
Det var bara något jag tänkte... Jag har ju då sett dig i en tvåkönad kontext, och självklart blir jag lite ställd om så inte är fallet, men å andra sidan har du själv sett till att göra så. Förstår du mina tankar? Det här är inget hoppa-på-inlägg, jag bara reagerade och blev lite nyfiken :) Sen håller jag med om Annes 5:e punkt. Det vore väldigt intressant. OM du vill. Om DU vill. Om du VILL.

mando: (13 feb 2012 20:47)
Anne: Tack för ditt svar! Och tack för tipset om "förstoringsmojängen", den har jag aldrig lagt märke till förut. Och nu skriver jag på en DATOR och inte en mobil, det gör också stor skillnad... ;-)

Egentligen känner jag inget behov av att svara på detta senaste du skrev, förutom punkt nr 5... Om att skriva mer om "upplevelser före och efter utträdet ur garderoben". Jag har skrivit, eller rättare sagt försökt skriva, om det här på Ord förut. Fast inte särskilt mycket. Och bara vissa aspekter. För det är svårt. Det är svårt för att det är väldigt personligt för mig, och det involverar andra personer som jag inte vill skriva om här... Och jag vet inte om jag vill.
Du kan backläsa i mitt arkiv om du vill, och se om du hittar nåt av det du efterfrågar. Jag kanske skriver nåt mer om det nån gång.

mando: (13 feb 2012 21:35)
Steinway:
Jag lever i ett olikkönat förhållande nu, men det har jag inte alltid gjort. :)
Vad är det som är förvirrande?

I övrigt; se svaret på Annes punkt nr 5. :)


steinway: (13 feb 2012 22:26)
Jag vart lite förvirrad för jag visste inte hur jag skulle tolka din kommentar om att du upplever vissa fördomar 100 ggr värre än andra. Automatiskt tänkte jag att du då levde i ett samkönat förhållande. Det som sen förvirrade var att jag gick in på din sida och då refererade du till "maken" aka en man. Det var då det hände, det var då jag inte hängde med. Tack för förtydligandet. Nu ha min värld klarnat upp lite igen :)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::