Anne
Ekdag
12 okt 2011 23:43Idag har jag sträckläst Simon och ekarna.
Det började med att jag lovat en vän att titta in på hennes jobb, hon ströar på ett bibliotek alldeles nära där jag bor. Jag kom dit och hon blev glad men det blir sådär som det alltid blir, när man tycker att det verkar som en bra idé att träffa vänner när man ändå jobbar på en offentlig plats; hon fick dåligt samete av att stå och prata med mig någon längre stund och vi sa snart hej igen.
Men så var det det här med Simon och ekarna, att jag tänkt att jag skulle läsa den, helst innan filmen får premiär. Och så finns den inte i tryck, även om den ska komma i ny pocket nån gång framåt senhösten. Så vi letade fram den i hyllan, och bytte ytterligare några ord, och jag gick till affären och köpte kaffe och en drös satsumas (och mjölk yoghurt bröd samma gamla) och sen gick jag hem. Och började läsa.
Trots att den är en riktig sträckläsare har jag faktiskt lyckats göra lite annat också, som att (över)koka svarta bönor, springa i skymningsskogen (omg så vackert), laga en riktigt mustig chili (mkt nöjd) och kramas med min karl.
Men vilken skröna. Just såhär ska romaner vara, de ska väva in i och ut ur livet och världen.
Jag känner mig nog lyckligare, och definitivt rikare, efter den här dagen.
Och höstskymnigsskogen badade i guld och citron och mässing och koppar, och solen gick nedanför horisonten just när jag nådde botten av dalgången och när jag kom upp ur den igen steg en mässingsmåne, full, rund. Och ljuset. Som citronfjärilar.
* * *
Senare tillägg: nu finns visst Simon och ekarna i pocket, med ett glansigt omslag gissningsvis inspirerat av filmen. Bara så alla vet. Verkar som att den släpptes i September, åtminstone enligt adlibris.