Anne
Tummetott
22 sep 2011 11:51Den senaste tidens största grej är att vi sett nästan hela Firefly. Ett avsnitt kvar, och det känns så himla sorgligt att det inte blir några fler, även om det för all del finns en film vi inte sett än också.
Firefly är bara en så himla tillfredsställande serie. Den innehåller karaktärer som är sinsemellan olika, med helt olika mål och drivkrafter och med en fascinerande gruppdynamik. Den innehåller de bästa bitarna av science fiction och western, den hymlar inte med sex, den har en skruvad humor och är <I>smart</I>. Och hjärtknipande. Och spännande. Vill man vara lite bitter och lite cynisk kan man ju tycka att det är klart att en så unik och fantasifull serie inte når någon större publikframgång... men vem vill vara bitter och cynisk?
Annars kan jag meddela att jag äntligen börjar bli frisk, och att jag återupptäckt den stora fröjden med att vandra gatorna fram med kosslurar över öronen och trivsam musik strömmande ur en apparat i fickan. Fancy mobiltelefoner ftw.
Dessutom har jag, tror jag, hittat en tillfredsställande lösning på min arbetströtthet, som för den skull inte innebär att jag svävar iväg i fullständig arbetslöshet och osäkerhet när resten av landet av allt att döma rustar för en annalkande ekonomisk kris.
Jag tänker försöka hålla kvar min fasta anställning, men bara ha fasta tider på helgen och sen hoppa in extra nån gång då och då. Om min chef är okej med det, vill säga. På så sätt skulle jag dra in så jag täcker mina utgifter på att bara jobba mina fasta tider, och jobbar jag lite mer så har jag nåt att roa mig med också. Det blir ju inte fett, men det är bättre än inga pengar alls, och att döma av hur det känts att jobba de här första två dagarna sen jag var sjuk tycker jag att det är ganska roligt på mitt jobb om jag inte behöver vara där för mycket.
Och jobbar jag mest bara helgerna så slipper jag de där underliggande spänningarna, det där outtalade dramat och intrigerandet som pågår överallt runt omkring mig. Jag lär mig förvisso av det, lär mig att försöka ta mina snack med den det berör istället för att gå och muttra och störa mig och prata skit, för jag ser hur jävla destruktivt det är att fega från att säga vad man tycker. Men det är inte min plats att uppfostra hela avdelningen och om jag är den enda som tar snacket öga mot öga med den det berör så funkar det ändå inte. Då flyr jag hellre, vem fan vet vad de säger om mig bakom ryggen dessutom. Om de aldrig vågar säga ifrån eller ifrågasätta rakt ut.
Okej, utvikning här för jag blir så himla upprörd: vilket svek det är att inte ifrågasätta när man tycker att nån beter sig illa, utan bara gå bakom ryggen och gnälla! Som att man tror att personen i fråga läst ens tankar och vet precis hur man uppfattar hens beteende men bara skiter i det och gör "fel" för att vara elak! Herregud, folk alltså.
Inte för att vara bitter och cynisk, eller så.
Men för att avsluta med något lite trevligare:
I tisdags började jag jättetidigt. Fick gå upp vid halv sex, gå hemifrån halv sju, sov dåligt för att jag vaknade en gång i timmen övertygad om att jag försovit mig. Men. Gryningen är en fin tid att vara ute, trots allt, och det var det där med hörlurar och en trevlig promenad, och bäst av allt var att jag kom till jobbet och hittade tre tjusiga gladioler som min oöverträffliga kollega lämnat till mig med en god morgon-lapp.
Fina fina mänska. Blommor! På en vanlig tisdag! Till mig!
Undra på att det känns kul att jobba ibland, trots allt. Jag har ju bra kollegor också.