vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Sjukligt fundersam

13 sep 2011 20:35
Jag är sjuk. Flyter omkring i en dimma, lock för öronen, täppt i hela huvudet, rosslig i halsen, lite febrig och ganska matt. Det är den där höstförkylningen, den som gjort sitt med stora delar av bekantskapskretsen, den hittade mig till slut.

Det är givetvis tråkigt att vara sjuk. Tråkigt att inte orka uträtta nåt, att inte känna att man kommer nån vart med nånting för allt man orkar företa sig är dricka obscena mängder vatten (pga konstant känsla av uttorkning...) och springa i skytteltrafik till toaletten för att göra sig av med sagda vätskemängder igen. Ja, och stirra dumt på bloggar och proppa i sig choklad/popcorn/glass.

Men det är rätt mysigt också. D är hemma med mig, klappar om mig en stund när jag behöver gos, poppar popcorn när jag får för mig att jag behöver salt för att balansera upp allt vatten jag häller i mig, ger mig glass med kakdeg i, lagar mat, fixar i princip allt som behöver fixas så jag bara behöver ligga i soffan och ta igen mig.

Jag blir alltid jättedålig när jag blir förkyld. Eller, jag tycker iallafall det. Fixar inte att bita ihop och gå till jobbet iallafall. Visst gjorde jag det förut, men det går inte längre, och jag stirrar storögt på alla de där människorna som jobbar trots feber, trots att de inte alls mår bra. Jag fixar det inte, alls, mår bara så dåligt om jag försöker att det enda jag kan tänka på är att göra slut på eländet en gång för alla, kanske med ett trevligt litet snitt över halspulsådern.

På sätt och vis tycker jag väl att det verkar tramsigt att jobba trots att man är sjuk. Att mår man dåligt ska man vara hemma och ta hand om sig, världen går inte under om man försvinner ett par dagar och det sänder helt fel signaler till omgivningen om man envisas med att prestera fast man knappt orkar stå upp.

Fast det beror ju såklart på vad man har för jobb. Kanske finns det de jobb som inte har skyddsnät i form av folk som kan hoppa in och täcka upp eller där man inte <i>får</i> slå av på takten en enda dag. Gör det det? T.ex. ni som jobbar som lärare verkar ju pina er till jobbet även om ni är döende, finns det inget vedertaget system för sjukskrivningar för er eller är ni bara otroligt plikttrogna? Jag kan ju förstå att varje lektionstillfälle är svårt att ta igen i en redan ansträngd terminsplanering, såklart, men finns det verkligen inget utrymme för sjukdom?

Mitt jobb är lite skitsamma. Eller på sätt och vis vill man inte vara borta för det blir Helvetiskt för dem som är kvar, det borde egentligen finnas ersättare att kalla in men i praktiken blir det sällan så att sjuktider täcks upp så de som är kvar får jobba desto hårdare. Men å andra sidan så är det ingen som dör av att vi sänker servicen, att allt inte blir gjort som ska göras. Lustigt nog jobbar jag mest med väldigt plikttrogna människor trots att det är ett yrke som ingen egentligen bryr sig om hur det sköts, så det mesta brukar bli gjort ändå. Intressant nog verkar även ledningen ha förstått detta så det dras konstant ner på timmar trots att vi förväntas utföra fler och fler uppgifter... Ytterst märkligt att så många går på knäna. Nåväl.

Jag skulle nog mest säga att det är hemskt synd om mig när jag blir sjuk, jag klarar verkligen ingenting då. Igår orkade jag inte stå upp mer än två minuter i sträck, dagens prestation är att jag duschat och jag tror att jag ska försöka mig på att laga lite mat också. Det är verkligen maxkapacitet. Orkar inte ens läsa nåt vettigt, blippar bara runt på bloggar och tittar på bilder. Orkar inte koncentrera mig på nånting alls.

Så jag är ganska imponerad av folk som klarar av att tycka "mår rätt dåligt idag förkyld! :/ men körde hårdträning på gymmet fast orkade bara 45 min :( men nu blir det en shoppingrunda på stan och sen ska jag jobba natt!" (Tack facebook för det citatet.) Jag menar, samtidigt imponerad, lite avundsjuk och lite irriterad över att man hetsar sig sjäv på det sättet när man inte mår bra. Och lite avundsjuk för att man klarar av att göra det utan att det straffar sig i näradödensjukdom med flera veckors apati som följd.

Jag tycker jag är ganska tuff men i själva verket är jag nog rätt mesig, när allt kommer omkring. Trist. Det är nog väldigt, väldigt synd om mig när jag tänker efter.

Bäst att äta lite glass på det.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


mando: (13 sep 2011 22:53)
Många lärare resonerar såhär: stannar jag hemma idag får jag jobba ändå, med att planera för vikarien och skriva ner vad alla grupper och elever ska göra och dessutom kommer vikarien ringa och fråga saker och föräldrarna kommer ringa som vanligt så jag kan lika gärna gå till jobbet.

Fast jag brukar faktiskt tillåta mig att stanna hemma och skita i allt det där. Eller ok, jag skriver kanske ihop nåt kort litet mail men sen skiter jag i det. De klarar sig ju ändå. Men jag har ett "lätt" ämne att vara sjuk ifrån, oftast, många kollegor har ju inte det.

mando: (13 sep 2011 22:57)
(Arbetskamrater som har t.ex matte, språk, NO, SO och svenska kan säga: "ja, jag var hemma igår för jag hade så himla ont i halsen, men jag hann rätta en hel del iallafall, och planera färdigt sjuornas nästa arbetsområde ". Det är ju rätt sjukt.)

Frossa: (14 sep 2011 07:59)
Jag brukar också "tillåta" mig själv att vara hemma trots att jag är lärare. Mest också för att jag blir så jäkla sjuk när jag väl blir sjuk och ljudkänslig. Då är inte musiklärare ett toppyrke. Mitt problem är att de ofta inte hittar vikarier till mig. Eller så är det vikarier som skrivit att de kan ha musik i vikariepoolen och så kan de inte en ton på något instrument. Jag håller därför på och gör en vikariepärm fylld med korsord och musikquiz och så ska det låta och fan och hans moster så att jag kan vara sjuk när jag väl är sjuk.

nära: (14 sep 2011 12:16)
På min arbetsplats finns inga vikarier, vi har helt enkelt inte råd med det. Istället får man maila ut uppgifter till eleverna på mailsystemet, eller om man är för sjuk för ens det finns det uppgifter i en pärm (t ex övningar i källkritik).

Det drabbar alltså inte mina kollegor, men det kan ju drabba eleverna om jag är borta länge och det inte är möjligt med några föreläsningar. Vi har några som måste vabba mycket och de är väldigt frustrerade över att tid bara går i pressade kurser - men vad kan man göra?

Det finns inget utrymme för sjukdom i gymnasieskolan - men måste man så går det förstås.

Anne: (26 sep 2011 22:28)
Jag har varit kass på att svara på kommentarer, men det här var verkligen jätteintressant och jag vill tacka er allihop för att ni delat med er av erfarenheter!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::