vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Vad som händer

8 sep 2011 01:21
Det känns litegrann som att försöka skapa ordning i kaos. Fast, på nåt sätt, ett lite mer välordnat kaos än förr. Jag vet på ett ungefär hur jag vill ha det och när jag vet det så är det lättare att jobba för att komma dit.

I dagsläget handlar det förstås mest om ganska oansenliga saker, som att skaffa lite morgonrutiner så dagarna inte bara flyter iväg utan att jag lyckas företa mig någonting, men det känns ändå som ett steg i rätt riktning.

Om och om igen slår det mig hur jävla svårt jag verkar ha det med sådant som borde vara alldeles grundläggande, men jag försöker att inte låta mig nedslås. Vad ska jag göra? Jag måste ju ändå utgå från de förutsättningar jag har. Inte mycket att göra åt.

Så numera, när jag nästan aldrig skriver nåt, försöker jag lära mig att gå upp på morgonen, äta en lätt frukost, läsa tidningen, springa i skogen, äta lunch, och göra nåt produktivt. Innan datorn åker på.

Försöker.

Så ser mitt mål ut. (De dagar jag inte jobbar, för då har jag mest bara ångest och numera även klåda. På benen.)

Det går för det mesta sådär med mina försök, men jag vet vart jag vill komma. Jag jobbar på det ett tag, sen får vi se om det känns rätt.

Under tiden känner jag mig rätt trött på att prata om mig själv och på att skriva om mitt liv. Det lunkar på, och det är det som är meningen. Vardag, rutin, struktur. Jag har aldrig levt med det, jag tror jag behöver det. Jag tänker iallafall prova. Men inte så rafflande att skriva om.

Tänker att jag borde kanske försöka skriva om andra saker, som en övning i att intressera mig för omvärlden eller så. Övning i att skildra nåt annat än mitt eget psyke.

Jag provade på det lite, skrev en text om Mijailo Mijailovic som många läste men ingen kommenterade. Jag var så nervös när jag publicerade den, kanske för att det är så sällan jag skriver nåt som nån annan kan uttala sig om i nåt annat än rent tyckande ordalag. Skriver jag om hur jag känner mig eller fungerar är jag trots allt ensam auktoritet på området, men skriver jag om en offentlig person eller en tidningsartikel känns det som att alla andra vet bättre än jag. Fånigt, såklart, men säg det till mina känslor.

Ja, så jag publicerade med darrande fingrar. Beredd på att folk skulle tycka att jag var lite dum i huvudet som alls brydde mig om saken, eller att jag fått allt om bakfoten, eller bara att jag upprepade självklarheter. Sen var det ingen som tyckte nåt, sådär som det ju ofta blir när man skriver om nåt som folk kanske inte har en bestämd uppfattning om.

Jag undrar hur jag ska kunna skriva nåt som berör folk utan att bara skriva om mig själv. Det är en fundering som är mestadels orelaterad till ovanstående utläggning, men ett spörsmål som engagerar mig en del.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


abelle: (8 sep 2011 07:14)
... vilket fick mig att inse att inga kommentarer inte alls är lika med att något inte berör. För jag läste din MM-text, men den startade en hög tankar som jag inte tänkt på innan och därför var jag långt ifrån den fas där jag kan formulera mer. Så jag lät tankarna rulla runt utan att kommentera, men innan jag kom dit hän att jag skrev något hade annat i vardagen fångat min uppmärksamhet och sedan kom en ny text från dig och jag glömde helt bort det. Märkligt, för när du skrev det här tänkte jag spontant "men den texten fick ju många kommentarer". Jag fick till och med gå tillbaka och titta på den för att bli motbevisad. Det var visst bara i mitt huvud den diskuterades.

Men vet du, det här var en värdefull insikt på ett annat plan också. Att okommenterade texter uppenbarligen inte alls är ointressanta eller sådana som inte berör. Bara lite svårare att kommentera.

Jag tror att svaret på din sista fråga är att skriva om sådant oftare, så att läsarna förväntar sig också sådana texter. Då är man lite mer "beredd".

nära: (8 sep 2011 08:54)
Im jag ska tala för mig själv (och det ska jag ju) så läser jag på olika platser (bloggar) för att få olika saker. ORD är den typ av bloggplats där de flesta skriver personliga texter - som sedan för all del kan bli politiska och hett diskuterade - men som utgår från skribentens upplevelser och liv. Därför intresserar jag mig här på ORD mest för såna texter. Kollar upp av mina gamla ORD-bekantingar och riktiga vänner känner och tänker.

Vill jag läsa om omvärld och politik vänder jag mig till andra bloggar, t ex linnas, vill jag läsa om mat har jag matbloggarna, vill jag läsa om smink har jag fifty scents, vill jag se snygga bilder läser jag elsa. Osv.

Jag tycker också att kommentarsfälten här på ORD har en tendens att spåra ur, att bli lite (oavsiktligt) taskiga och angreppsliga och att mycket energi går åt till att förklara att man inte alls menar något illa "men..". Kanske för att vi alltid kommenterar under egna nick och för att vi just ger så mycket av våra liv. Folk skyndar också till andra skribenters försvar, så fort något går lite utanför det artiga "<3 kram"-andet (undantag finns! mando och kit har ju t ex haft en intressant diskussion mellan sig om HBT)

Jag hejdar mig ofta från att kommentera för att jag inte vill hamna i bråk (min impuls är lite för ofta att kalla folk dumma i huvudet...) eller för att det var en annan skribent som fick något skrivet till sig och jag inte vill lägga mig i.

Ja, så är det ju också så med just dig att jag gillar att diskutera saker med dig live och inte känner att det behövs kommenteras i ditt kommentarsfält (å andra sidan trist när vi träffas för sällan och saker hinner glömmas bort).

Anne: (8 sep 2011 19:58)
abelle: Jag var nog lite trött när jag skrev det här igår, det låter kanske lite melodramatiskt att förutsätta att ingen bryr sig för att ingen kommenterat. Kul att höra att texten utlöste kommentarsstorm i ditt huvud iaf!

Sen tror jag inte nödvändigtvis att man måste vara beredd på nåt annat än personligt innehåll för att kunna reagera, jag har ju skrivit saker förr om t.ex. Badskumt-debatten som folk kommenterat på. Att det inte blev så nu beror nog mer på tillfälligheter, och kanske på att texten trots allt är ganska personligt hållen när jag tittar på den i efterhand, den bjuder nog inte riktigt in till diskussion så mycket som jag tyckte när jag precis publicerat den.

nära: Vi får se till att träffas såpass att vi hinner diskutera det viktigaste, helt enkelt! ;) Håller med där, det är roligast att kunna prata ordentligt om saker. Sen tror jag inte att jag håller med helt om den här uppdelningen du gör, eller jag respekterar såklart att du gör den och kan se poängen med att läsa omvärldsanalyser eller sminktips av folk som har lite kött på benen, men jag tror ju att man kan ha det även om man vanligtvis skriver om helt andra saker. Jag menar, jag förstår ju att du inte surfar in hos Linna för att få reda på hur jag har det, och att du inte läser mina inlägg för att få reda på vilket läppstift som gäller i höst (...heh) och det kanske var mest så du menade när jag tänker efter.

Det händer ju att jag inte orkar läsa stenseriösa inlägg när jag surfar in på nån blogg jag mest gillar för bilderna (ta elsa. Är det fler än fem meningar i sträck orkar jag inte alltid bry mig...). Fast då blir det oftast så att jag återkommer senare när jag liksom ställt in mig på att läsa den där texten och läser den då istället. ...Och härmed kan vi nog säga att jag mest glidit över till att analysera mina ena bloggvanor istället för att svara på din kommentar.

Men jag håller med om Ord-kommentarerna, och det här har vi ju diskuterat både här och där några gånger, det ligger helt enkelt i Ords natur att kommentarerna oftast blir väldigt personligt hållna, mest kanske för att texterna också tenderar att vara det. Det är nog vettigt att inte förvänta sig nåt annat, jag glömmer bara bort det ibland. <-- obs obittert menat!

abelle: (8 sep 2011 22:32)
Anne> och nu var det jag som var otydlig :-) med "beredd på" menade jag mer om vilken typ av tankar etc som redan rör sig i läsarens huvud. t ex det här med badskumt är sådant som dykt upp lite här och var och det är också något som är konkret och mer vardagligt och lättare att koppla till sitt eget liv - och därför lättare att kommentera och reagera. Äh, vet du, jag fortsätter imorn för jag är så trött att det bara blir svammel.
<3

hj: (9 sep 2011 22:05)
relaterar fett till sista styckena.

Anne: (13 sep 2011 22:00)
abelle: okej men jag tror jag förstår bättre hur du menar nu. det handlar om vidareutvecklingar av sånt man redan tänker på istället för ett helt nytt ämne (som man kanske inte har tid/lust att sätta sig in i) att ta ställning till, är det så du menar? kram. :)

hj: skönt att inte vara ensam om´et.

abelle: (14 sep 2011 06:52)
japp, så menar jag. sorry, glömde fortsätta skriva här. det är så mycket som pågår i mitt huvud :-) kram

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Amalia, Amelie
:: reklam ::