Anne
Gräsklippardag
29 jul 2011 21:44Vi vaknar senare än jag egentligen vill. Det beror förstås mest på att vi går och lägger oss lite onödigt sent, men också på att vi blir trötta av all frisk luft och god mat och allt kroppsarbetande och sover länge och djupt, trots den trånga sängen.
Jag har så mycket jag vill hinna med här, även om det viktigaste är att låta dagarna lunka på i avslappning. Jag försöker komma ihåg det, att jag ju mest av allt vill vara här bara, men tiden är kort och går fort.
Idag har vi iallafall gjort ett seriöst ryck med gräsmattan. Vi började ju redan igår, men den är riktigt stor och den hade hunnit växa sig över alla ledder så det tar sin lilla tid att få fason på den. Efter ett par timmars intensivt fixande idag behöver vi iallafall inte pyssla så mycket med den förrän om några dagar, men då kommer den å andra sidan vara så tjusigt välmanikyrerad att vi kan känna oss riktigt stolta. Den är redan riktigt fin, om jag får säga det själv.
Jag brukar åka på gräsklippar-duty när jag är här. Jag gillar det, gillar att gå omkring och knuffa på gräsklipparen ett par timmar. Det är en ganska meditativ syssla, man hinner låta tankarna vandra lite hur de vill. Och just när jag klipper gräs, just här, så vandrar tankarna till de där stora sakerna. Som hur man egentligen har det i livet, var man kommer ifrån, vart man är på väg.
Jag känner mig på väg. Det spritter i livet. Det är inte ens som det brukar vara när jag är här att jag behöver laga mig själv innan jag känner mig redo att återgå till det vanliga livet; nu känner jag mig hel redan när jag kommer, jag ser redan nu fram emot att åka hem och ta itu med mina egna projekt igen, men det är ändå fint att vara här och hugga i ett tag.
Imorgon är det tänkt att vi ska besöka min syster som bor i krokarna, och alla syskonbarnen. Vi värmer på i bastun nu och gör oss lite fräscha, och imorgon när vi vaknat och fått fart på oss åker vi på visit. Det känns som att jag kanske ska ha ro till det nu när jag fått jobba av mig i några dagar.
* * *
Jag tänker på hösten. Funderar på att komma hit igen när det kallnar, när kvällarna är mörka och det regnar och man plockar i ordning och tar upp potatis och den sista potatisblasten står ruttnande och sorglig i landet och skogen är full av allsköns jägarpack och rätt vad det är kanske det till och med kommer ett tidigt snöfall.
Funderar på att komma hit igen då, stanna ett par veckor, hjälpa till med vad jag kan och sjunka djupt djupt ner i nåt projekt resten av tiden.
Fast jag ska ju jobba. När jag tänkt säga upp mig är det redan vinter här och allt sånt är förbi. Men kanske kommer jag då, till stillheten och snön.