vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Okej så provsamboskap.

13 jun 2011 11:10
Det har gått en vecka och den har varit skitjobbig. Jag antar att det här arbetet med att komma tillrätta med sina rädslor och nojor aldrig riktigt tar slut, det kan ju vara det. Pissjobbigt, riktigt jäkla arbetsamt.

Men.

Han sitter på ett hörn av matbordet med sin dator, en hel hylla med böcker bredvid sig som han släpat hit för att kunna jobba vidare med sitt, han mutar in egna små områden av lägenheten och vi lär oss att göra saker tillsammans och att göra saker var för sig.

Det är skitjobbigt att vara rädd och låst och känslomässigt otillgänglig, jag önskar att jag var någon annan och enklare person. Verkligen, verkligen önskar. Jag försöker. Och när marorna rider mig som värst försöker jag ändå luta mig tillbaka och tänka att det här är som det känns, men hur är det på riktigt? Känns det såhär i mig för att han gör nåt fel, eller känns det såhär i mig för att jag är trasig? Om det är jag, kan jag förstå det trasiga? Kan jag laga det? Kan jag åtminstone prata om det?

Jag kan åtminstone alltid prata om det. Förr eller senare.

Och när vi är ute en kväll med lillasyster på stamstället och hon är mycket glad och inte alldeles förmögen att ta hand om sig själv så tänker vi båda att det är bäst att ta med henne hem, och båda tycker att det känns mysigt att ha besök av en vimsig syster, och jag tänker att det är skönt att det inte är som sist jag försökte bo med nån där ingen nånsin var välkommen och han säger att det är skönt att vi har samma känsla för gästfrihet.

Jag vet fortfarande inte hur det här kommer att gå, men vi har sagt att vi ger det ett par veckor till så vi hinner känna efter.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Kit: (13 jun 2011 22:46)
Att låta det gå ett par veckor låter väldigt vist. Tror du det beror mest på att det är ni tillsammans, eller mest på att det är han i ditt?

Anne: (14 jun 2011 13:05)
Att det är jobbigt, menar du? Det beror nog mest på att vi har våra respektive bagage, och även om vi är väldigt bra på att ta hand om det respektfullt och med kärlek så är det fortfarande jobbigt, jobbigt, jobbigt att rota i sitt bagage. Det är nödvändigt, åtminstone för mig, för att jag ska kunna möta någon på riktigt och inte dra mig undan, och känns konstruktivt, men det är tungt. Alltså inte sådär så man helst slipper utan mer som... trädgårdsarbete. Vilket också ger hopp om att det ska leda till väldigt bra saker, och det är ju vad som gör det värt besväret. :)

Kit: (14 jun 2011 23:19)
Ah. Bagage. Jag förstår, litegrann i alla fall. Hoppas att allt påtande ger blomstrande resultat snarast! *kramar*

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Gudrun, Rune
:: reklam ::