Anne
Motstridigheter
10 apr 2011 00:13Jag jobbar mindre men mår sämre på jobbet. Hopknutna axlar, stressklapparhjärta av minsta lilla, ångest, dysterhet.
Jag är svår bland folk. Låst i vissa sammanhang, känner ett ansvar att producera nåt glatt/fyndigt/smart/trevligt och misslyckas kapitalt, är disträ och svävande. Men med en eller annan person som jag vanligtvis för ett haltande eller väldigt distanserat samtal med kommer jag plötsligt in på det väsentliga, en uppriktighet och närhet som känns självklar i stunden men överraskar mig när jag funderar på det efteråt.
Det är en sån där sak som man inte ska tänka för mycket på, förstås, den är egentligen ganska rättfram. Två personer med illa matchade försvarsmekanismer men välmatchade personligheter, kanske man ska sammanfatta saken som. Ikväll var vi nog bara för trötta för att slåss.
Jag somnade sent igår och vaknade tidigt idag och sprang i skogen. Det var hemskt jobbigt, benen som bly och lungor som gnissliga bälgar. Fast det blev rätt gött sen på nåt sätt iallafall, tjurrusningar uppför de sista backarna trots att jag trodde att jag skulle dö innan jag ens kom fram till dem.
Det är en jobbig tid nu. Jag spretar åt alla möjliga håll, vet varken ut eller in om just nåt, tycker fullständigt motsatta saker samtidigt och har mina känslor all over the place.
Jag... tror att det är bra. Eller att det blir nåt bra av det, kanske jag ska säga. Jag försöker tänka konstruktivt så mycket jag orkar, och ta hand om mig så gott jag kan.
Springa, och diska, och skriva på Ord.
Och klappa mig på huvudet och säga såja.