vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Odla vår trädgård

24 feb 2011 15:27
Hjärtat bultar så hårt och tungt mot revbenen idag. Det är brytningstid, allt står och väger, våren, livet, drömmarna.

Vi ligger tätt intill varann (är det en liten säng så är det) i mörkret. Jag är lite febrig, en släng av influensa, jag gråter och snorar. Han håller om mig, sådär som bara han gör, med händer som vilar på mig men samtidigt liksom känner på mig.

Den där isande känslan av att kanske nödgas vara utan. Jag vet att jag kan, jag har ju gjort det i en massa år, men blotta tanken känns fruktansvärd.

* * *

Jag vet inte alltid vad jag ska med det här till. Det finns ingen omedelbar praktisk nytta med att älska någon så det övergår allt förstånd. Min inre utilitarist vet inte riktigt hur den ska ta med det här i planeringen, försöker få det vardagliga och vanliga att rulla på i normal ordning och ignorerar resten.

Men nånstans i mig där det förut fanns ett träd som växte starkt och ensamt med vind i sin krona blommar nu ört och gräs, fåglar bygger bo bland grenarna och vinden viskar i en hel skogsdunge.

Det är ett mysterium som slagit rot i mitt hjärta. Ungefär lika praktiskt som en vattenbuffel i badkaret, men magiskt! Magiskt. Jag begriper det inte, nej, men det är det dyraste jag har.

* * *

I mörkret, med tårarna. Jag pratar om saker jag aldrig har trott att jag ska kunna säga till en annan människa, trott att det är bäst att aldrig prata om. Naken, blottställd, skakande. Och det är ett lite ledsamt samtal, lite tungt. Men vi hittar varann i mörkret, igen, du får mig att tro på en bättre morgondag bara genom att finnas och jag får dig att tro på den också.

Revben under mina fingrar, bröstkorg mot min kind, händer runt mina axlar, läppar mot min panna. Åh, det är svårt ibland, att vara jag och du med varann, men vi vill varann så väl. Vi pratar så bra.

Så bra att jag pratar om sånt jag trodde att jag inte hade ord för, inga jag någonsin skulle våga säga. Och känner mig trygg och tror att det är bra.

Nånstans är det som att vi river av sårskorpor från två trassliga liv för att läka ihop på riktigt tillsammans. Ympar in oss i varandra. Jag vet inte om det låter sjukt, men det känns som det friskaste jag någonsin gjort.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Tulo: (25 feb 2011 07:25)
KRAM!

Kit: (25 feb 2011 15:04)
Vattenbuffel i badkaret. Anne, dina ord, de är alltid så fantastiskt vackra!

Och känslorna, också - att prata så bra ihop. Jag förstår precis, precis.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::