Anne
Vintervila och vardaglighet
21 jan 2011 11:43Det har fryst på igen, gnisterkall vinter utanför rutan, med blå himmel och hala gator. Jag lyssnar på playlisten från Winnerbäck-konserten i Trädgårdsföreningen i somras, ska hämta färdigtorkad tvätt om mindre än en timme, bege mig till jobbet om nästan två. Dricker min andra mugg mjölkkaffe för dagen, har just ätit ett äpple, bläddrar lite förstrött bland bloggar jag inte hunnit titta på de senaste dagarna.
Snart ska jag duscha.
* * *
Jag städade igår. Kom hem från jobbet alldeles död men förhållandevis tidigt, halvsov i köket medan mangopanda lagade middag, och trotsade tröttheten och broccolikoman när maten väl var uppäten och ägnade några timmar åt att dammsuga och torka damm och skrubba saker och torka golv. Och idag tvättar jag.
Det har varit en lång och långsam process, att bli någon som jag vill vara.
Jag vill inte tänka på städning jämt, vill inte fundera över saker jag borde ta tag i men väljer att strunta i. Jag har annat att tänka på, helt enkelt.
Så nu provar jag en ny grej. Städa en gång i veckan, ett par timmar, och släppa det resten av tiden. Städar man en gång i veckan måste man inte feja i varenda vrå varje gång, måste inte vara tvångsmässig och må dåligt över sina mänskliga begränsningar.
Jag har helt enkelt saker jag vill ta tag i, andra saker, stora saker, och de fungerar inte om jag inte har nåt slags vardagsliv att bygga in dem i. Jag behöver något slags ordning för att kunna åstadkomma nåt mer, men om jag ska kunna åstadkomma nåt mer så kan inte ordningsskapandet i sig ta upp all min uppmärksamhet.
Så, lite rutiner. Vi börjar såhär, det är en fortsättning, det har tagit tid att komma hit men här är jag någon jag trivs med.
* * *
Det är vinter. Det känns som att det ännu finns tid, medan allting ligger i dvala, tid för saker att gro lite försiktigt, förbereda sig för den där tiden av envist växande som kommer sen, med det tilltagande ljuset. Hjärtat också, inte sovande men vinterlångsamt, själen, lugn och långsam men inte overksam.
Jag köpte mig en monstera igår, jag har velat ha en i evigheter men först igår träffade jag på en lämplig kandidat. Den står i vardagsrumsfönstret och jag hoppas den ska trivas.
Det spirar i krukorna i fönstren, det är som att alltihop litegrann står och stampar i väntan på större krukor och mera ljus. Det är på gång, men det håller ännu andan.
Det börjar bli dags att bära hem jord.
