Anne
Making a fuss
5 jan 2011 21:22Jag tog spårvagnen hem från jobbet, det har snöat hela dagen och jag var trött och orkade inte alls pulsa fram i knähög snö hela vägen från bussen. Jag nickade till, vaknade lagom till bytet i brunnsparken, tittade lite på trädet med silverkulorna, sömnighetshuttrade tills jag kunde kliva på spårvagnen hem och somna om.
Vaknade med ett ryck uppe ur sätet innan jag ens öppnat ögonen, två hållplatser innan jag skulle av. Nåja, hellre för tidigt än för sent, jag kom iallafall på det innan jag skuttat av vagnen.
Nu är jag hemma, trött, trött, ska upp fem imorrn och går väl och lägger mig snart.
Jag har ätit limpmacka med inlagd sill på, och ett syrligt svenskt äpple, och lite random godis som låg omkring här hemma. Ute på parkeringen bakom mitt sovrumsfönster står ett billarm och tjuter, det tystnar ibland men börjar igen på mindre än en halv minut. Har nog hållit på så i en timme nu.
Min dator är seg, jag är trött, jag funderar på om jag ska diska ikväll men jag tror inte det blir nåt med det.
Igår var jag uppe halva natten och pratade om saker som är så stora att jag inte riktigt får plats med dem i huvudet mer än en bit i taget. Det tar lite tid att få överblick på det sättet, så just nu låter jag det mest ligga i bakhuvudet och skvalpa lite fram och tillbaka, som en gungande månskära på rygg i ett badkar.
Idag har jag jobbat, och det är liksom lustigt att vara attacklycklig och ändå gå i sina trista vardagligheter. Kontrasten är rent utav förvirrande, sömngångaraktig. Hur nåt så stort och nåt så smått kan existera samtidigt, det får inte heller riktigt plats i huvudet.
Livet förändras vart jag än går
och det kommer kanske inte
alltid va´ vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå
Oh damn.
Jag låter det vara, bara. Quit poking about.
Vi får väl se.
