vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Nytt år och allt det där

3 jan 2011 12:51
Jag har varit bortrest ett par dagar, knappt haft tid att titta på en dator, så jag är lite efter men vill ändå inte helt hoppa över detta med årssammanfattning och nyårsfunderingar.

Förra året listade jag förstameningarna från det första Ordet i varje månad. Det visade sig vara fullständigt meningslöst, så jag gör det igen. De bästa traditionerna är rätt meningslösa, som att pussas under misteln t.ex.

1:a Januari:
Jag är en ganska peppig människa annars, folk tycker nästan att jag är lite väl uppåt, det verkar rent av som att folk som inte känner mig särskilt väl gärna uppfattar mig som bekymmerslös till den fullständiga ytlighetens rand.

1:a Februari:
Jag vill inte gå till jobbet jag vill gå hemma och påta.

1:a Mars:
Mmm. Ledig dag, i en ovanligt städad lägenhet, ovanligt fräsch eftersom jag bara åkte hem efter jobbet igår utan att passera ölhak på vägen.

1:a April:
I det falnande kvällsljuset stirrar mitt ansikte tillbaka på mig från spegeln.

2:a Maj:
Jag vet inte vad det är som händer med mig.

2:a Juni:
Igår var det dags att jobba igen, efter en veckas frihet.

1:a Juli:
Jag försöker knåpa ihop en trevlig playlist med lagom doser flams och vemod, pirr och långsamhet, gammalt och okänt.

2:a Augusti:
Det värker i hela kroppen, i armar, ben, fötter, hjärta.

2:a September:
Livet kryper omkring under skinnet på mig.

2:a Oktober:
Jag sitter i min soffa eller tassar över mitt golv och har ont i hjärtat och tänker.

1:a November:
Jag har inte tid, jag hinner inte, fan.

3:e December:
Motstridiga impulser och så den där tröttheten.

2010, va. Det känns som ett bra år. Ett år då jag förvisso inte alltid varit på topp, men inte ens i de värsta stunderna har desperationen varit i närheten av lika rå som den har varit tidigare.

Jag fyllde 30 och det känns på det hela taget rätt bra. I övrigt var det ett år med mycket öl och en del strange bedfellows, men också ett år då jag lärde mig bli lite mer långsiktig, och i viss utsträckning började räta upp mitt liv för att se om målmedvetna insatser kanske kunde leda nånstans i närheten av vart jag ville.

Svaret är ett försiktigt "ja".

Jag har mest hållit mig hemma i Göteborg, även om jag gjorde ett par vändor till Uppsala på vårkanten och tillbringade tio dagar i Tornedalen mitt i sommaren.

Jag gick på en del konserter, Thåström och Kent och Winnerbäck och Håkan och BKO och några körkonserter och så Juljubel såklart, och säkert nåt mer.

Jag träffade vänner, en del kom mig närmare och andra drev iväg en liten bit. I slutet av året fick jag en mer eller mindre tillfällig inneboende och livet förändrades i sina grundvalar, nånting skakade på plats.

2010 var ett år av att lära känna mitt hjärta, och att lära det självbevarelse.

Jag hade en episod med armarna på vårkanten, nåt som slet mig sönder och samman men som lärde mig nåt som jag desperat behövde veta, det ser jag nu, nåt om att riskera och förlora och ändå överleva, och nånstans ändå vinna nåt.

Jag hade ett par andra episoder, vaknade tillsammans med någon på alla hjärtans dag som jag knappt sett sen dess, vaknade tillsammans med någon annan ett par gånger under året som jag ser ofta men som inte släpper mig inpå sig.

Jag har lärt mig att jag har ett värde alldeles oavsett vem som vill släppa mig inpå sig. Eller, lärt mig, det var väl inget jag inte visste sen innan, men vissheten har rört sig från ett teoretiskt vetande till en djupt internaliserad verklighet. Jag lever och andas och är, alldeles i mig själv, mångfacetterad och bristfällig men skimrande ur vissa vinklar, likafullt som jag är genomskinlig och eventuellt ganska meningslös ur andra.

Det har varit ett bra år. Det har det. Det har gett mig mycket, och det ska gudarna veta att mycket av det jag fått kommit med en dryg prislapp av smärta och tårar, men inget av det vill jag vara utan. En hel del av det är jag glad om jag slipper göra om, men inget vill jag vara utan.

Och mot slutet av året, i oktober, träffade jag D. Vis av erfarenheter och eventuellt lite bränd och skygg har jag tagit god tid på mig med att låta honom komma mig nära, samtidigt som det på vissa sätt gått hisnande fort alltihop. Jag är lite stolt över att ha lyckats ta det försiktigt; inte bara för egen del, utan även för hans. Jag tror faktiskt att han förstår, och inte bara det, jag får en distinkt känsla av att vi faktiskt behöver ungefär samma saker, uppskattar samma tempo.

Det har helt enkelt varit ett år då jag till sist samlat ihop mig litegrann. Slutat sprida energi, pengar och kärlek omkring mig alldeles hämningslöst och till ingen nytta, för att istället fatta lite mer strukturerade beslut om vad som är värt att göra, vad jag vill prioritera.

Det är inte att jag blivit snål, jag tänker aldrig bli snål, de gåvor man har finns bara till när man delar dem med någon.

Jag hoppas att jag aldrig blir snål.

Men lite mer fokuserad, även om det förvisso är en pågående process. Lite mer övertygad om att processer är en realitet och en nödvändighet, att allt som betyder nåt inte kan hända från en dag till nästa utan att man måste finna vila i rörelsen och ge sig till tåls med vissa saker.

Åh, nej, årssammanfattningar är inte min starka sida. Men det har varit ett bra år, med många fina människor, en sommar med många bad, ett år då jag lärde mig skogskärleken och springet i benen och tron på att det går att vara jag, utan några större renoveringsinsatser. Åh, och ett år då jag blev lite mer inbodd hemma, lite hemtrevligare.

Men det är ett nytt år nu, dammit! Och jag känner att jag börjar det på plus, på alla möjliga plus.

Med fina vänner, fina planer, en fin inneboende som snart kommer hem igen, pengar på kontot och inga större skav i själen.

Jag läste nånstans att familj, arbete och religion är de tre benen som mänskolivet vilar på (omg! Det slår mig nu att det nog var i en Birro-krönika, haha! Nåja, jag är väl inte sämre än att jag kan ta emot guldkorn från folk jag vanligtvis inte har mycket till övers för).

Jag har rätt bra ordning på familjen (i bemärkelsen människorna jag har närmast hjärtat, oavsett blodsband), och på religionen (hör och häpna, nån gång kanske jag kommer mig för med att skriva om det här också... Suffice to say att jag inte direkt är den organiserade religionstypen). Det som är kvar är arbetet. Så det får bli projektet för detta nya år; att ta tag i mitt Arbete. Det måste inte betyda att jag säger upp mig, men det betyder att jag ska hitta nåt tillfredsställande och produktivt att disciplinerat ägna mig åt, och sedan disciplinerat ägna mig åt det.

* * *

Jag kom hem med tåget sent igårkväll efter en helg med familjen i Uppsala. D har en deadline att jobba mot och hann inte träffas så mycket, men konstaterade i ett sms att han saknat mig och att han skulle komma till stationen och säga hej iallafall.

Jag blev bokstavligt talat röd om kinderna när jag satt på tåget och läste meddelandet, och när jag sen klev av tåget hade jag sån hjärtklappning att knäna nästan vek sig. Så fort jag såg hans silhuett mot ljusen från stationsbyggnaden alldeles i början av perrongen spred sig ett leende över hela mig som knappt lämnat mig sen dess.

Vi stod på den larmande perrongen och kysstes och kramade om varann, och på den öde perrongen, och såg på varandra, och lutade pannorna mot varandra, och kände på varann.

"Det känns som att du varit borta jättelänge."

"Jag vet!"

Och han bar min trasiga påse med julklappar bort till spårvagnshållplatsen, och väntade med mig tills spårvagnen kom, och sen åkte han hem igen till sin deadline.

Och medan jag såg på honom och smakade på honom och hade honom under mina händer skrattade jag, sådär som jag inte kan låta bli att göra ibland när jag ser på den höga blåa himlen och är lycklig ända ner i magen, i tårna.

I vardagsrumsfönstret håller krukväxten vars namn jag glömt precis på och bildar nya blad. Som ljust ljust gröna små små händer med spretande fingrar sträcker de sig mot ljuset och himlen och våren som kommer sen, snart, och solen och världen.

2011, va. Jag tror på det här.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::