Anne
Oh dear
30 dec 2010 22:56Jag vet inte hur jag ska orka bära all den här lyckan. Jag vet att det låter helt idiotiskt och jag inser att ni inte nödvändigtvis sympatiserar, det behöver ni inte heller, det är inte synd om mig.
Men jag vet inte hur jag ska bära all den här lyckan.
Det känns som att jag ska spricka, eller sväva iväg, eller tappa fotfästet alldeles. Samtidigt känner jag mig mer förankrad i livet än någonsin, inte fast på något sätt men liksom trygg, som att jag vet var jag är.
Och jag tänker att om det här skulle visa sig vara för bra för att vara sant, så behöver jag inget inget mer någonsin igen. Ifall han försvinner ifrån mig så kan jag sitta hemma och läsa böcker och tänka stora tankar i resten av mitt liv, för nåt såhär stort och fint kan inte finnas mer än en gång.
Sen undrar jag om det verkligen är såhär för alla, varje gång. Som att vara själsligen gravid med en elefant, eller med hjärtat svällande fullt av skumtomtar, eller huvudet susande av granskog. Hur orkar folk?
* * *
Jag kommer hem från jobbet. Han var här när jag gick imorse, låg och sov och vaknade till lite när jag sa hejdå och försökte vara alert men mumlade mest bara ner i kudden, kysste mig med sömnandedräkt och ville inte sluta förrän jag rätade på mig för att gå och han inte nådde längre.
Jag kommer hem från jobbet trött och desperat och gråter nästan när han inte är kvar, fast jag naturligtvis vet att han inte är kvar. Slänger mig på knä och begraver ansiktet i fåtöljen där han brukar sitta, går omkring och är vardagsarkeolog och analyserar alla små detaljer som förändrats sen jag gick hemifrån, luktar på kuddarna i sängen.
Ja, jag är sjuk i huvudet, och jag orkar inte bära det här, mina knän viker sig och det ilar i magen när jag ser att han lämnat kvar båda volymerna av League of Extraordinary Gentlemen för att jag ska få läsa dem.
Ja, jag är sjuk. Och jag vill aldrig, aldrig bli frisk.
Jag orkar inte bära det här, det är mig övermäktigt, det sköljer bort mig till havs. Men jag vill aldrig sluta övermäktas; skölj bort mig igen och igen, för.
Jag vill inget hellre än att bära på elefanter och skumtomtar och granskog.
