vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Vinterlivet

12 dec 2010 17:58
Det är mörkt ute, och mörkt inne. Jag har just kommit hem från en liten vinterpromenad ute i kylan och skymningen, mangopanda har åkt till sitt söndagsnöje och jag har tänt en enda lampa, en liten blå i vardagsrumsfönstret.

Mina lår är kalla, jag lyssnar på nåt som Rimskij-Korsakov har skrivit för kanske lite mer än hundra år sen framfört av New York Philharmonic Orchestra gissningsvis betydligt nyligare, och snart ska jag laga lite söndagsmiddag.

Idag är en dag när livet är svårt.

Jag upptäckte igårkväll att jag glömt bort att vara skeptisk mot den här nya karln i mitt liv, genom att han meddelade att han nog inte kände för att följa med på en fest som vi pratat om att gå på tillsammans och jag brakade ihop alldeles.

Det är inte att man inte får ändra sig, det är inte att jag måste ha honom med, det är inte att jag inte klarar av att vi träffas en dag senare istället. Det är att jag glömde bort att gardera mig, det är att jag visst har släppt in honom en bit mer än jag trodde, det är att jag trots min försiktighet inte kan veta att den här isen faktiskt bär, det är.

Det är den existentiella ensamheten som jag ju vet alltid kommer finnas där, men som på nåt sätt hade kommit bort i allt mysigt pussande jag ägnat mig åt på senaste.

Delvis är det också att jag bara är såhär, blir sprudlande lycklig av ett tallbarr och lika olycklig av att gå miste om något jag sett fram emot, om det så bara är en förstående blick och en puss på pannan.

Igårkväll gjorde det riktigt ont.

Idag har jag distans, jag har sovit och varit ute och fått ordning på den trilskande adventsstjärnan i köket. Jag ska laga middag snart och sen åka tvärs över stan för att reda ut saker och förhoppningsvis kramas lite.

Men det är fortfarande en dag då livet är svårt. Inte oöverstigligt eller ohanterligt, men ändå. Svårt. Ensamt in i benmärgen och kallt och mest av allt Allvarligt och På Riktigt.

Det är en dag när livet kräver att man fokuserar lite, tar tag i någonting, gör en bestående insats eller åtminstone någonting som leder någon vart.

Jag förkovrar mig i musik, lagar mat till min vän och pratar om känslor fast jag är rädd.

Vad jag borde göra är att hitta ett nytt jobb, och säga upp mig.

Jag är bara inte riktigt där än.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::