Anne
Hemmakär innekatt
3 dec 2010 10:49Motstridiga impulser och så den där tröttheten. Jag lider mindre av den än vad andra gör som jag har omkring mig, men den finns där och gör sig påmind när jag har en ledig stund och tusen saker jag vill göra.
En sväng till ikea igår med hon som jag bor med och han som jag sover med. Vi är som en konstig liten familj, det funkar så bra, så bra att jag undrar om jag har missat nåt alldeles uppenbart och det bara är jag som går och myser medan alla andra lider i tysthet. Kanske kan saker och ting vara bra på riktigt ibland.
Ikeakoma till trots är jag inne i ett fasligt boande för tillfället. Jag vet inte om det är nån slags nesting-grej för att jag har nån att ligga med eller bara en konsekvens av att jag tillbringar ovanligt mycket tid hemma dessa dagar, men för första gången på länge känner jag mig lite motiverad att ta tag i mina halvfärdiga inredningsidéer.
Sen vore jag ju inte jag om jag fick mycket gjort och fort, jag undrar om skillnaden alls skulle vara påtaglig för en utomstående.
Men jag drog ut allt lösöre i sovrummet igår när jag kom hem från det stora möbelvaruhuset, dammsög och torkade fönsterbräda och fjädersanerade sängen. Det är nån som är allergisk, nämligen, så nu har jag gjort min första riktiga förhållandeinvestering och bytt ut skruttiga gamla dunsaker mot nytt dunfritt.
Det skrämmer skiten ur mig men det får väl anses vara par for the course med mig.
Jag koncentrerar mina insatser till sovrummet och köket, för tillfället. Köket har blivit det nya vardagsrummet, där är varmt och mysigt och nära till maten och vill man ha en trevlig brasa kan man tända gasspisen. Eller värmeljus. Vi sitter där i varierande konstellationer på mornar och kvällar och det är fint.
Samtidigt med den här bobyggarandan som jag drabbats av hyser jag en lika stor men delvis motsatt önskan att... lära mig saker. Utforska medvetandetrådar, lyssna på ny musik, surfa runt på nätet för att lära mig nya sammanhang, läsa böcker om gamla vanliga saker (sex, till exempel!) för att få lite perspektiv på hur de fungerar. Memorera poesi. Skriva, ord gör saker i mitt huvud som jag vill ägna mig åt men jag har ju aldrig tid.
Det är nån som ger en gammal del av mig nytt blod och det gör mig lycklig och energisk.
Sen kommer dagarna när jag måste till jobbet för att skrapa ihop till mitt uppehälle, och skillnaden är dramatisk. Mitt i en dag när jag känner mig lycklig och tillfreds med livet kommer ett 9,5-timmarsblock när jag konstant tänker "jagvilldöjagvilldöjagvilldö".
Huh.
Jag tror inte det här riktigt funkar.