Anne
Attached
28 nov 2010 17:02Vi ramlar hem till en helgtom lägenhet i fredagsnatten efter en fest, jag trött efter heldag med jobb och med lite ont i magen trots ståndaktig nykterhet, han full och filosofisk. När jag står med tandborsten i munnen framför badrumsspegeln frågar han om sånt som tar flera år att svara på och när jag borstat färdigt och ligger i sängen sitter han på sängkanten och pratar om upplevelsen av sin egen dödlighet. Han är en bra bit äldre än jag och har haft slängar av det ena och det andra, säger att han inte tror att han blir långvarig.
Han frågar stora saker och ser på mig. Jag ser på honom och min hjärna har stängt av alla högre funktioner för länge sen, men jag får iallafall ur mig att jag nog har tänkt på samma saker men kan vi prata om dem nån gång när jag är vid medvetande? Han nöjer sig med det och säger att han nog trots allt mest ville höra att jag var nånstans på samma våglängd, och alldeles strax efter det sover vi inlindade i varann.
Nästa dag vaknar jag en bra stund innan honom. Går upp och läser tidningen, äter lite yoghurt, tänker på gårdagen, på natten.
Plockar med mig A Year of Magical Thinking av Joan Didion, liksom författarinnan bearbetar jag saker genom att vända mig till litteraturen, och kryper ner i sängen igen.
Jag läser och han vaknar och vi har det vackert. Läser tillsammans, pratar om saker, stirrar fånigt storögda på varandra och hånglar som skolbarn.
Och annat sånt där som man gör.
Jag kan ha det såhär. Vill, rentav.
Jag sitter på armstödet till hans fåtölj, med benen över hans och hans arm om mig, och jag säger att jag tycker att vi har det såhär ett tag. Att vi inte känner varann så bra än och att det kan hända att vi driver varann till vanvett (på ett dåligt sätt, n.b.) om en vecka, men att om det blir så så pratar vi om det och annars så säger vi såhär. Och så tar vi de stora frågorna när vi känner för att prata om nåt maffigt.
Lite senare föreslår han att vi ska gå på filmfestivalen tillsammans. Det är om två månader och jag blir inte ens särskilt rädd av framförhållningen.
Jag antar att man kan kalla det nåt slags förhållande.
Huh.