Anne

Clemency

24 nov 2010 01:27
Jag började på ett inlägg som handlade om att känna sig som en kliché, ooriginell, meningslös och utsliten.

Jag skrev och skrev och sen var jag tvungen att gå iväg, till tvättstugan, och sen skulle jag till stan, och nu en massa timmar senare när jag är hemma igen känns det inte så himla intressant längre.

Klemens hade namnsdag, och jag har sett fram emot den här dagen ett tag, den har hägrat nånstans i fjärran som en dag när jag får göra vad jag vill.

Jag var trött idag, trött och kanske lite ledsen på livet och mig själv, trött sådär så det sätter sig på hjärtat och i själen och man inte orkar tro nåt bra om sig själv eller världen.

Men det var Klemens idag, jag känner mig allt lite benådad.

Jag har hängt med fina vänner i olika omgångar, tvättat, ätit god mat och druckit lite öl. Nu sitter jag på golvet med datorn i knät, intill mig har jag en halvdrucken mugg lakritste och sängen är belamrad med ren tvätt som jag nog bara tänker vräka ner på golvet, jag hinner vika den imorrn för nu är det banne mig dags att sova.

Det finns så mycket att säga om både det ena och det andra men jag orkar inte nu. Jag orkar inte nu, sen vet jag inte om jag hinner.

Vi märker.

Puss iallafall.