Anne
Lyxproblem
1 nov 2010 21:54Jag har inte tid, jag hinner inte, fan.
Jo, jag hinner med den där oasen som man har när man ramlar hem dödstrött mitt i natten med en arm om sig, när man tagit ur linserna och krupit i säng och är sömnig men ännu mera fascinerad av den här kroppen man har intill sig. Hinner med vansinnigt bra sex (jaja, förlåt eventuellt känsliga irl-vänner, men jag tror att ni kanske måste leva med det) i flera timmar (och här tar vi en paus medan jag spinner som en katt), hinner med att ligga still i mörkret efteråt och prata om allt och inget, hinner med att gå upp i gryningen med kurrande mage för att knapra i sig surskorpor och dricka lite te och prata om star trek och saker vi vill göra tillsammans.
Där i morgontimmarna blev det på nåt omärkligt sömndrucket sätt ett "jamen om vi båda gillar star trek så har vi ju nåt vi kan göra, sen när vi tröttnar på att prata med varann". Det blev ett sen, helt enkelt, det blev nåt lite mer än en dag i taget, nåt lite större än bara vi får se.
Vi får fortfarande se.
Jag hann också med att somna i fåtöljen i köket, hann bli väckt med en varm andedräkt mot kinden, hann till och med sova i sängen några timmar och vakna och springa i skogen, ensam, och ha en långsam eftermiddag tillsammans, hann bli serverad fantastisk middag av min vän som jag bor med som kom hem efter halva dagen ungefär. Hann känna att det aldrig är nog, att jag alltid vill vara nära men också vara ifred.
Jag tror att jag måste säga upp mig från mitt jobb om jag ska ha tid med det här.
För jag hinner allt detta, och springa förbi min vän i närheten för en tetimme med choklad och satsumas och pepparkakor, men jag hinner inget annat. Inget, inget annat.
Balans. Behöver hitta den. Behöver ta mig samman och svara på mail och sms och styra upp saker lite.
Leta upp mina trådar så de inte går av helt.
