Anne
Min tid, mitt liv
26 okt 2010 12:52Alltså jag har inte riktigt tid nu, att sitta här och filosofera. Jag ska duscha och sådär, sen ska jag till stan och gå runt i affärer lite innan det är dags att fika med LF och några timmar senare med en annan liten vän eller två.
Men jag har så mycket som jag skulle kunna reda ut, skulle vilja reda ut.
Det är bättre nu. Jag vet ju hur man gör, även i de där ögonblicken när jag mår som sämst vet jag hur man gör, hur man tar sig upp.
Problemet är bara att detta att må bättre är en process och den är svår att påbörja om man mår för kasst. Mår man för dåligt är det lättare att ta till saker som bedövar för stunden men som inte släpper ut en ur de dåliga cirklarna.
Men jag fick väl lite nog, och det har gått ett par dagar, och jag börjar få styr på det.
Matlådor i frysen, någorlunda ordning i köket, tvätten tvättad, nätterna sovna, springandet sprunget. Styrsel.
Och det finns flera nya skivor att lyssna på, att lyssna in sig på. Antony & the Johnsons släppte sin för ett tag sen, Bo Kaspers Orkesters nya dök upp på Spotify igår, och idag hittade jag äntligen 2 steg från paradise där. Det är nog för att man skulle vilja sitta hemma och lyssna på musik och skriva Ordtexter hela, hela, hela dagen. Med kaffe.
Det finns ju så mycket jag vill skriva om. Skönhet, oberörbarhet, att bo tillsammans med någon, våld och rädsla, böcker jag läst eller försöker läsa, personlig frihet... och annat sånt där. Vi får se.
Just nu lyssnar jag iallafall på Håkans nya skiva och är alldeles disträ och piper högt och skrattar rakt ut emellanåt. Som på titelspåret när han plötsligt sjunger en försvenskad bit av Mr Tambourine Man. Det är första genomlyssningen men jag har en bra känsla här. Jag tror att jag och den här skivan ska kunna komma överens.
Men nu. Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen, en dusch, ut och iväg. Laters.