vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Tack bra, själv..?

22 okt 2010 18:23
Ångesten river i livet igen. Det var ett tag sen nu, men här är den. Hjärtat klappar, luften når inte riktigt hela vägen ner i lungorna, jag får ingen ro och inget gjort.

Jag fick min lönespec., och jag har lagt in alla räkningar, och projekt "få ordning på ekonomin" fortskrider lugnt och fint och redan nästa lön kommer jag ha det riktigt bra, jag är i balans nu och från och med nästa lön kommer jag börja generera överskott.

Sådär så att jag på sikt kan köpa mig sånt där jag behöver; en större säng, en ny dator, kanske rentav en ny telefon så småningom. Spara lite. Tänka framåt.

Ångesten har inget med pengabrist att göra, inget med skuldfällor eller överdrivna utgifter.

Jag vet faktiskt uppriktigt talat inte riktigt varifrån den kommer. Vad den beror på.

Jag har gissningar. Det är väl saker som samverkar. Slarv med mat och sömn och springande på senaste, lite för många kvällar på andralång, lite för lite tid i Annebubblan.

Och så det här obestämbara tjorvet som stressar mig, det där som går rätt in i mig och gungar allt, öppnar dörren bakom vilken det sitter en tolvåring som tror att det finns något avgörande med henne som gör att ingen tycker om henne. Jag vet inte hur jag ska förklara det, mer än att jag råkade låta mig själv stå naknare än jag brukar och att jag inte vet om jag är accepterad, om jag är okej, och att det får mina vanligtvis vattentäta skott att smulas sönder.

Det skvalpar i mig, helt enkelt, även om jag lyckas hålla mig någorlunda från att kantra.

Och på facebook dyker armarna upp och hjärtat rusar ännu lite till. Nu för att jag hoppas att han *inte* ska höra av sig, för att jag inte vill ta i den sörjan mer men vet att jag kommer känna mig tvungen om han tar kontakt, man överger inte fallna kamrater om de så tynger ner en så man blir skjuten i ryggen.

Fast i det här fallet är det ju mest kamraten som skjuter mig i ryggen, jag vet det, men jag är inte byggd så att jag kan skita i honom ändå.

Men jag loggade ut från den delen av chattlistan som han finns med på för att minimera risken.

Och jag sitter här med rusande hjärta och galopperande ångest, och det är pissjobbigt såklart. Men det kanske är lite bra också. Jag visste inte att jag hade de här hemliga rummen i mig, jag visste inte att den där tolvåriga Anne fanns där i så välbevarat skick.

Vi kanske kan komma fram till nåt tillsammans, hon och jag. Städa ut lite gammalt skräp.

Vi får se.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Kit: (23 okt 2010 04:22)
Åh, Anne. Det är höstångest och hjärteångest. Mörkret som kommer med sådana tankar. Jag hoppas att du kan göra det lite ljusare och mer ombonat för dig - kanske med hjälp av tolvåriga Anne? Ta hand om dig. *kramar*

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::