vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Oktoberhagel

21 okt 2010 11:19
Hej, det är Anne.

Det är såhär att himlen mörknade plötsligt, från det soliga som var när jag vaknade och medan jag åt frukost med min vän som nu dragit vidare i dagen, mörknade och så började det välla ner hagel. Hagel faller så snabbt, och det var en intensiv skur, det såg ut som ett vitt vattenfall över hela det landskap jag har utanför fönstret.

Sen mattades det av lite och började likna ett snöfall. Jag öppnade fönstret för om detta är årets första snö och jag är ledig och kan ta del av den så vill jag känna lukten också.

Men jag öppnade fönstret och det luktade inte snö, det var bara väldigt väldigt väldigt kallt, kallt så det nyper i näsan på ett sätt som kanske bara mumintroll förstår, och det var inte snö heller. Fortfarande hagel.

Och himlen mörknade snabbt men nu ljusnar den igen.

Det är så melankoliskt utanför, oktober utanför rutan och det där bleka vinterljuset istället för det gyllene höstljuset som var nyss, och det bara för att det ligger hagel som ett täcke över allt.

Det är det där vinterljuset som ska vara i några få timmar bara alldeles mitt på dagen alldeles mitt i vintern. När man går med strama släktingar på en finsk kyrkogård och lägger kransar av granris eller tänder ljus.

Det är döden, döden, döden, jag brukar leva döden såhär års men det brukar inte börja fullt så tidigt.

Det är döden och det är det där fåfänga hoppet om liv som rister igenom hela hjärtat.

Det är torsdag och jag kom hem kanske halv fyra imorse, framkörd till dörren av en av den här jordens goda människor. Jag gick och la mig men vaknade redan halv åtta eller så, kunde inte somna om. Jag har hjärtklappning av alkoholen jag hällde i mig igår och ett svart moln om pannan.

Det är begravningsväder eller hälsa-på-graven-väder, jag har ingen grav här, ingen finsk kyrkogård att besöka med svartklädda släktingar i vita halsdukar, ingenstans att bära en krans och ett tungt hjärta.

Kanske borde jag klä mig i svart och åka till ett museum. Kanske kan det vara lite samma sak. Kanske kan jag skaka liv i en vän och få sällskap, kanske kan vi sitta på ett café och sticka en stund.

Jag lyssnar på "F" av Lasse Lindh. Det känns som att nåt är bråttom och alldeles för viktigt för att sjabblas bort, det späder på hjärtklappningen och väcker mig på nätterna men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Vi ses när vi ses, det ligger inte i mina händer.

Lika starkt som jag känner vikten av det, och nödvändigheten, lika starkt upplever jag en motsatt kraft som bara inte vågar tro, en våg av tvivel som sköljer mig ut till havs, ut mot glömskan.

Om det inte var för att jag vaknar på nätterna och känner att nåt är bråttom.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


astrud: (21 okt 2010 14:54)
Sitta på kafé och sticka, åh, om jag bara bodde närmare (och kycklingen gillade att typ sitta stilla).

Anne: (22 okt 2010 14:34)
Ja... men du/ni ska ju komma och hälsa på! Jag väntar med spänning och är ledig udda helger. ;)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::