vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Bruised life

2 okt 2010 17:27
Jag sitter i min soffa eller tassar över mitt golv och har ont i hjärtat och tänker.

Det är en dag av att ha ont i hjärtat. Jag är mosig efter en festlig kväll och i sviterna av förkylningen. Himlen ser ut som en akvarell av ett bleknande blåmärke och min kropp är blåslagen sen förra helgen och... jag vet inte ens vart jag vill med det här.

Jag var på stamstället igår, med syster och systers vän, de var fulla och fnissiga och passade in så fint med mina roliga. Fina systern.

LF var med också och var svart i tankarna och i hjärtat och blödde genom sin blåa skjorta i mönster, och min naiva vän var också med en stund och förstod inte vad det var, varför LF vek upp ärmen så det inte skulle synas.

Alla blåslagna hjärtan. Jag vill hålla dem i mina händer och blåsa på dem och ge dem tid och kärlek men mest av allt vill jag laga dem, jag vill inte att det ska göra ont alls, livet, varför ska det göra ont? Jag vill bestämma att det inte gör ont, vägen känns så lång och kal ibland och jag vet inte hur jag ska orka gå alla stegen.

Hur jag ska orka. När det inte ens är jag som blöder eller knappt fungerar eller stöter människor ifrån mig (väl?) eller är trasig.

Åh jag är sådär trött igen, märker jag, sådär tappa bort mig själv-trött, vet knappt vem jag är-trött.

Min egen sorts blåmärke. När stället stänger följs vi åt genom natten, runt bk för lite chili cheese och sen spårvagn till brunnsparken där vi vinkar adjö till systern och vännen. Och det är länge kvar tills vagnen ska gå och en av alla de där som jobbar på mitt ställe, han som bor åt mitt håll och som jag delar spårvagn med ibland, han ser att jag fryser och sveper in mig under sin rock och smeker mig varm med en hand över ryggen.

Fina mänska, och inte kan jag ge heller honom det han vill ha, och jag vet inte varför.

Det är ett ständigt förhandlande och omförhandlande, det här jävla människoskapet. När värme och närhet inte räcker fast det är det enda man vill ha.

Blåmärken.

Och det finns nån som jag inte kan se mig mätt på och som chockar mig och får mig att skratta med sin världssyn och som kramar de bästa kramarna och som krafsar sig i skäggstubben (skäggstubben! Åhhh...) så det låter lite.

Men han vill inte vara med mig, han undviker mig mest, och jag känner mig så dum som aldrig förstår.

Och vad är det för fel på mig som bara vill vara med i klubbar där jag inte riktigt duger som medlem.

Sprattlar och sprattlar, men fast i den eländiga spindelväven ändå.

Med en mörknande blåmärkeshimmel över de gröngula björkarna, rosslig hals och kyla i bröstet.

Men jag ska duscha mig varm, och ge mig iväg, och jag skriver det här som ett avslut men det betyder ingenting för jag vill inte vara med honom ändå;

På facebook för tre timmar sen ändrade armarna förhållandestatus till "in a relationship".

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Kit: (3 okt 2010 15:50)
Dina ord är alltid lika vackra, till och med när de gör ont att läsa.

*kramar*

Anne: (7 okt 2010 22:51)
Tack fina vän. <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Sten, Sixten
:: reklam ::