vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Gör det själv.

21 sep 2010 00:49
Det är lite för mycket i skallen idag.

I förmiddags försökte jag formulera en text om rädda människor och Sverigedemokrater och hat. Det är svårt att skriva nåt allvarligt och på riktigt, jag snubblar snabbt på att jag bara har mig själv och mina erfarenheter att utgå ifrån. På ett "inte ska väl jag", som jag inte begriper var det kommer ifrån, vem ska om inte jag? Vi ska alla.

Men jag blir så trött på alla som klagar på valresultatet och ondgör sig över alliansen och säger att folk inte borde få ha rösträtt när de röstar in Sverigedemokrater i riksdagen. Det är det här som är demokrati, dumhuven. Demokrati är att folk som inte tycker som en själv riskerar att vara i majoritet, eller åtminstone såpass många att de märks.

Och det är exakt samma attityd som får folk att rösta på märkligheter som SD. Den här överlägsna och fördömande "jamen ni är ju bara dumma"-attityden. Den attityden, det är den som är brist på empati. Det är den som gör samhället kallt, det är den som river ner och förstör.

För den som vill att världen ska bli bättre och samhället mer empatiskt finns inga genvängar. Det är ett heltidsjobb. Man kan inte unna sig lyxen att gotta sig i andras olycka, inte tillåta sig själv att fnysa åt hur folk lever sina liv, inte skratta rått åt dokusåpor där folk förnedrar sig själva och varandra och sen *fortsätta titta på dem*.

Varför skulle resten av världen vara bättre människor än du tillåter dig själv att vara? Och när är det meningen att man ska vara en bra människa, drar man på sig sin medmänsklighet med söndagskostymen eller behöver den rentav bara dammas av när det vankas val? Räcker det verkligen, som många verkar anse, att rösta på rätt parti/block för att vara en fin människa?

* * *

På mitt jobb ränner en del ganska märkliga personer. Det hör till sakens natur att jag inte vet mycket om vad deras situation är, kontakten är ofta rätt så frekvent men ytlig och kortvarig.

Många av de här personerna är rätt jobbiga att ha att göra med. En del är påflugna och efterhängsna, andra är konstant arga och obegripliga, åter andra är bara lite... avskräckande.

Det är inte självklart hur man ska hantera dessa trasiga själar. Stället jag jobbar på är verkligen ingen social inrättning, snarare ett typexempel på vinstmaximering och pressade marginaler. Vi har inget professionellt ansvar för klientelets väl och ve. Men. Man måste bemöta dem på nåt sätt, och i mötet med de allra trasigaste ställs människosynen på ibland rätt så hårda prov.

Jag har inte alltid löst den här gåtan på ett tillfredsställande sätt. Jag ska inte ens påstå att jag har svaret i detta nu; kanske är det här relaterandet till människor som är svåra att handskas med nåt som man måste tillåta sig själv att tampas med hela livet, kanske är det en förlust den dagen man faller tillbaka på en formel och nöjer sig därvid.

Men nåt som jag iallafall är säker på är att det är i interaktionen med de där människorna man helst skulle fly ifrån och ignorera som man lär sig mest. Och det är de där människorna som man helst skulle sopa under mattan för att de är så fruktansvärt påfrestande att tas med, damerna med tovigt hår som kissar på olämpliga ställen och skriker åt invandrare och kastar saker i ansiktet på folk de inte kommer överens med, det är de människorna som man måste ha mest tålamod med. Inte för att de förtjänar det mer än någon annan, men för att det inte går annars. Alternativet är att lämna dem åt sitt öde, sopa dem under mattan och låtsas som att de inte finns. Och det är där Sverigedemokraterna hittar dem.

Så ja, avfärda gärna folk som dumma i huvet och säg att folk som inte tycker som du inte borde få ha rösträtt. Men vet att i samma garderob dit du skuffar undan folk som bara är för jobbiga att tas med, där hittar SD eller ännu mörkare krafter dem.

Det enda botemedlet som finns mot apati och empatilöshet är engagemang och medmänsklighet. Jämt.

* * *

Det var det där jag försökte skriva nåt om i förmiddags. För första gången kanske någonsin har jag, istället för att skriva en Ordtext i prokrastinationssyfte, snarare prokrastinerat från att skriva här. Jag diskade, en jättestor disk, och dammsög, och torkade golvet, och hängde naturligtvis på facebook en hel del.

Och konstaterade ganska tidigt att det var några som planerade en manifestation mot rasism. Upplägget lät lite cringeworthy, det presenterades som en sorgmarsch för ett Göteborg och Sverige som gått i graven blahblah dramacakes. Men nånstans fastnade det där hos mig, och nånstans känns det som att jag behöver bli mer aktiv för sånt jag tror på, och jag satt större delen av dagen och såg hur deltagarantalet på facebookeventet snabbt ökade, och till slut kom jag fram till att jag faktiskt kunde testa det här med att vara en joiner, att inte undvika nåt bara för att många andra är med på det.

Det uttalade syftet var trots allt att manifestera mot rasism, och hej, det är ett budskap jag helhjärtat kan ställa mig bakom.

Jag har sett folk kritisera tilltaget, till exempel genom att ifrågasätta lämpligheten i att demonstrera mot resultatet i demokratiska val. För min del handlar det mindre om valresultat och mer om att påminna mig själv och andra om att det finns sånt som är så stort och så enkelt att tusentals människor kan enas om att visa sitt stöd för det på en enda eftermiddag. Till exempel att rasism är fel.

Sen löser inte den enigheten några problem, verkligen inte, och vi som var där har nog väldigt olika lösningar på problemet med främlingsfientlighet. En del tror på att utrota borgarsvinen, andra menar att frihandel är enda vägen till en rättvis värld. Jag för min del tror ju som bekant på att skrämma folk till lydnad med översvallande kärlek.

Men. Jag tror att det är bra att påminna sig själv och andra om att vi delar en hel del värderingar. Vi är civiliserade. Vi tror på varandras lika värde.

Även om vi är rätt duktiga på att glömma bort det till vardags.

* * *

Jag försökte styra upp ett gäng med vänner och bekanta att hänga med, jag demonstrerar ju inte direkt ofta (see: not being a joiner) och tyckte att det kändes lite skrämmande, rent ut sagt.

Tyvärr bangade folk en efter en, av olika anledningar, och när jag började närma mig Götaplatsen var jag plötsligt ensam bland tusenden.

Efter en stund kändes det i och för sig inte så värst farligt, och nästan lite spännande, men sen träffade jag dessutom på min politiske vän och resten av kvällen spenderades under fantastiskt trevliga och lärorika former, då jag grillade honom på allt jag kunde komma på om hans politiska arbete och ideologi.

Och det var så länge sen jag pratade politik, och det är så fantastiskt givande att prata grundligt med någon som är riktigt insatt även om man inte nödvändigtvis riktigt delar ideologi.

Och jag känner mig lite inspirerad, faktiskt, till att sätta mig in i hur det här fungerar och vad jag egentligen tycker.

Men nu ska jag sova. Jag hoppas lite på att orka vakna såpass tidigt att jag orkar springa imorgon igen, före jobbet, men vi får se.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


eMissen: (21 sep 2010 04:11)
*applåder*

astrud: (21 sep 2010 06:19)
Yes!

Morsan: (21 sep 2010 08:33)
Fantastiskt bra formulerat!

therese: (21 sep 2010 10:02)
jag tycker att det är hemskt att det finns sverigedemokrater i riksdagen, men... vad är nästa steg om man inte får starta ett sånt parti? risken finns ju att alla med lite annorlunda åsikter blir "förbjudna". och så vill jag inte ha det.

fantastiskt bra inlägg från dig!

Kit: (21 sep 2010 14:28)
Vilken underbar text. Ljuvliga, ljuvliga du, som gick med. För att nån måste göra sånt också, och inte sopa under mattan. *kramar*

Anne: (22 sep 2010 00:53)
Tack för snälla kommentarer, hörni!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: David, Salomon
:: reklam ::