Anne
Närsynt kisande
18 sep 2010 18:43Seg idag, seg och fortfarande lite skör. Jag somnade till slut inatt och sov och vaknade och var på toa och somnade om och vaknade och somnade om. Tolv timmar senare, runt två på eftermiddagen, gick jag upp igen. Sen tog det två timmar innan jag orkade ta itu med frukost.
Nu sitter jag med min andra mugg kaffe, vanligtvis brukar jag bara dricka en i taget men jag hade en sån seghuvudvärk när jag väl fick igång kaffebryggaren så jag tänkte att det var säkrast att göra mycket på en gång. Gott med kaffe är det.
Huvudvärken börjar släppa och jag har suttit och tittat på en liten figur som för ovanlighetens skull varit online på facebook och känt hur glad jag blir bara av att se den där i hörnet, trots att den aldrig säger nåt. Så jag sa det till den, trodde inte att den skulle svara och det var inte det som var poängen heller.
Poängen var att det är så jobbigt att inte ge utlopp för vad man känner bara för att man tror att man inte får. Jag slutar med hemligheter, jag gör det hela tiden men upptäcker alltid nya saker jag inte vågar säga till någon, sånt där som jag tror att himlen kommer rasa ner över mig om nån får veta.
Jag jobbar på det.
Sen svarade figuren och vi för ett litet alldagligt samtal medan min mage fladdrar och fladdrar och kaffet rusar runt i kroppen och huvudet dunkar fast på ett nytt sätt.
Jag behöver det här pratet. Behöver prata alldagligheter ibland för att hålla mitt huvud från att rusa iväg. Behöver bli nerdragen på jorden, påmind om att det finns anledningar till att saker är som de är.
Påmind om att jag har tolkningsföreträde i mitt liv. Det spelar ingen roll vad folk tror om det jag säger, jag vet ju vad jag menar ändå.
Nu är jag rastlös, och livet delar upp sig i så otroligt många möjliga väger igen, sådär som det inte gjort på väldigt länge. En promenad innan mörkret faller? En runda i skogen? Diska? Storstädning i badrummet? En grundlig dusch med hårtvätt och stubbsanering och sen ut på stan på bus? Sängen med en bok? Ner till affären för glass eller persilja? Matlådelagning? Grey´s Anatomy och grön benvärmarstickning?
Jag mår fortfarande inte helt bra. Jag kanske borde ta det lugnt. Spara pengar, vara hemma, sova så tidigt jag kan, ta hand om sånt som är tråkigt att göra men som kommer få mig att må bättre när det är gjort.
Det är bara det att det känns som att all tid och all min begränsade energi på senaste gått åt till logistik. Till att få undan saker så att vardagen ska flyta på någorlunda smärtfritt. Och ja, jag ser ljuset i tunneln, och det kommer snabbare om jag biter ihop bara idag också, jag vet det. Men ändå, ändå.
Lite flärd. Ett litet äventyr.
Oh well.
