Anne
Liv & lära
31 aug 2010 22:53Långsam dag, trött och seg och med tryckande bihålor. Träffar LF, kaffe prat lunch promenad. Massa prat. Bra prat. Reder grundligt ut krångliga pojkar och känner mig ett steg närmare ett rakt liv. Vad nu det ska betyda.
Vi diskuterar detta med hur man bemöter andra, att man har en slags skyldighet att markera när man anser att folk beter sig illa. Konstaterar storvulet att felet med dagens samhälle är att folk är anonyma i allt större utsträckning, och inte bryr sig om att korrigera varandra, inte bryr sig om varandra. Om ingen bryr sig, varför skulle man hålla sig till sitt bästa uppförande då? Folk beter sig illa mot varandra för att de upplever att de inte spelar roll, tror jag. För man tänker att man är en pytteliten droppe i ett människohav och att den lilla droppen varken gör till eller från.
Sånt pratar vi om.
Efter att vi suttit på en bänk i eftermiddagssolen en stund går vi förbi stamstället på väg mot någonstans att äta. De har inte öppnat än, men Sura bartendern går där i sina öppningsbestyr och kommer ut när han ser oss. Vi hänger en stund, han och LF röker varsin cigarett och vi pratar om hemligheter och om musik man vill att folk ska spela på ens begravning.
Senare står jag i kön i mataffären, behöver egentligen mängder av saker men orkar bara handla det nödvändigaste, bihålorna trycker och jag vill bara hem.
Framför mig står en tant som med hög röst förkunnar för farbrorn efter henne i kön hur dum någon anställd i butiken är, söt och snäll naturligtvis men det är grisar också och dem har man minsann inte inomhus.
När kassörskan måste gå iväg en sväng för att ordna med något håller tanten precis på att plocka upp sina varor på bandet. Hon visar för farbrorn (och alla oss andra som står bakom) hur hon gömmer ett litet paket med mjölk i ett hörn av vagnen under några fryspåsar som ligger där och skräpar, samtidigt som hon konstaterar att hon minsann inte tänker betala för det.
Jag tittar på henne och säger "glöm inte att plocka upp din mjölk", tittar menande mot påshögen i vagnen. Hon och farbrorn tittar stumt på mig en stund men fortsätter sen, som om inget hänt, sin tidigare diskussion.
Min personliga åsikt om stölder är att det är helfel att stjäla i en situation där någon specifik person drabbas, men när den drabbade parten är en butikskoncern som i sin tur suger ut anställda och höjer och sänker priser i ett cyniskt dubbelspel för att framstå i god dager är jag inte särskilt engagerad.
Däremot kan jag inte bara stå och se på när folk beter sig som svin fullständigt öppet framför näsan på mig. Jag antar att det i grund och botten handlar om stolthet, jag vill kunna möta min egen blick när jag ser mig i spegeln nästa gång. Så när det var tantens tur att betala bröt jag in i hennes och kassörskans förehavanden och påpekade att damen där i gul jacka verkade ha glömt nåt i vagnen.
Jag fick en mordisk blick, men hon betalade för sin mjölk.
Jag förklarade vad som hänt för kassörskan när tanten gett sig iväg, och hela kvällen har jag varit alldeles skakig av adrenalin.