vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Nån hittar nånting & andra sig själv

29 aug 2010 01:58
Lev nu, lev här, låt tiden strömma som den vill. Det hjälper inte att vilja, att febrilt längta efter ett svar utan att bemöda sig om att gå den långa vägen runt frågandet.

Jag har så bråttom ibland, blir så trött på verkligheten och vill att det ska ramla ner nåt vackert och nåt precis som jag vill ha det rätt i knät på mig utan att jag behöver bygga nåt själv. Ser potentialen till just det där jag drömmer om i pojkar jag precis har träffat, hinner inte låta dem komma mig nära innan jag redan är frustrerad över att inte ha dem intill mig.

Idag har jag gått med röda kinder och hjärtklappning hela dagen, och det berodde bara delvis på att jag var skakig efter tre dagars festande.

Mest berodde det på att jag mötte Honom i tid och otid, bytte hastiga leenden, stannade till och pratade lite, såg honom på håll och kunde inte riktigt slita blicken fast jag försökte.

På spårvagnen på hemvägen satt vi mitt emot varann utan att våra knän nuddade en enda gång, och från vagnen gick vi åt varsitt håll.

Allt är så laddat. Jag riskerar konstant att tappa fotfästet i konversationen, hjärnan rör sig trögt och fastnar ständigt i de där gångerna när vi vaknat tillsammans, i de där gångerna jag haft hans armar runt mig (oftast i väldigt kyska sammanhang, så det är inte ens mycket att tänka på egentligen), i hur fint det känns när han är nära mig.

Det är som att hela jag vibrerar av honom, jag blir nervös och han verkar också lite stirrig. Han måste ju märka att jag är spänd, men jag vet inte om han känner av spänningen för egen del.

Men jag ska igenom det här. Orkar inte vika undan och försöka låta saker rinna ut i sanden. Jag vet ju att jag tycker om honom, och jag vet att jag gör det på många sätt och att det för min del kan ta vägen lite vart som helst.

Jag vet också att det finns trasiga bitar mellan oss, bitar där någon galning slirat loss så att gräset slitits upp i stora tuvor och lämnat leriga ärr efter sig.

Så jag tar det varsamt. Ger honom den ömhet jag har och lutar mig tillbaka och ser vad han gör av den. Jag förstår egentligen inte att det tagit mig sån tid att inse att det är så man måste göra, men jag har ju förstås haft så mycket annat som skavt och varit ivägen.

Jag är helare nu, tror jag. Behöver inte klamra mig fast vid hoppet om genvägar för nu vill jag verkligen gå den riktiga vägen. Jag har min riktning, jag har sådant som fungerar, jag behöver inte gömma huvudet i ett rosa moln för att stå ut.

Jag har förvisso huvudet i ett rosa moln. Men jag försöker blåsa undan det lite så att jag åtminstone ska se var jag sätter fötterna.

Jag tittar på honom så fort jag får chansen, på hakans och käkarnas vinklar, på skäggstubben, på kindbenen och i ögonen, på munnen och på läpparnas fnasighet, näsan, halsen, nacken när han går före mig. Hans hållning, höfter, armar, hur han slänger lite nonchalant med kroppen när han går förbi. Han blinkar åt mig och skrattar när jag gör en frustrerad min över nåt jag håller på med, vi småpratar lite, vi har sällskap nästan hela vägen hem.

Jag vet inte vad som kommer att hända mer. Vet inte om pirret kommer gå över till ren vänskaplighet, eller om vi snart blir fulla tillsammans igen och låter det vara en ursäkt för gemensamma upptäcktsfärder, eller nåt annat som jag inte ens kan föreställa mig. Jag vet bara att jag för en gångs skull bemödar mig om att inte försöka komma nån vart, utan bara vara alldeles jag.

Jag offrar inget, den här gången. Det får komma som komma skall helt enkelt.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Alf, Alvar
:: reklam ::